Människor och djur. ( bearb. version )

     Människor och djur.

 

M

änniskan är intuitivt från födseln intresserad av djur. Ja, det säger jag bara … Hon lever ju bland dem. Ibland av dem. Man äter dem och använder dem som kläder, när man tagit livet av dem. Och människan har små levande djur i sig, som hjälper till.

Men, ibland blir människans intresse för djuren lite egendomligt. Människan intresserar sig för djuret i avsikt att få kontakt med det. På ett djupare plan.

Somliga blir kattägare, andra hundägare och andra människor vill – åtminstone i någon period av sitt liv – söka förstå en apa, ett lejon, en elefant eller delfin och finner det en tröst att söka förstå om djuret förstår.

Mångfaldiga är de gånger man ställt en spegel framför ett djur av främmande art och sen sitter människor, helt betagna, och stirrar på hur djuret beter sig framför spegeln och hur det springer runt och tittar bakom spegeln. Ja, det är bemängt med en sanslös komik detta att betrakta människan, hur hon gång på gång betraktar hur apan, lejonet eller giraffen springer runt spegeln och tittar på dess baksida. Hur många gånger har jag själv inte betraktat människor som betraktat djur framför speglar och väntat på repliken: ’Den förstår inte att det är den själv den ser!’ eller ’Den har inget självmedvetande, förstår du!’.

Varje gång jag hör dessa repliker lägger jag mig ner i gräset, rullar runt och vrålar av skratt. Jag kan sedan bara inte hämta mig, men rusar runt är vild av upp upphetsning.

Många människor tillbringar hela sina liv med att försöka lära en apa att använda en pinne för att skrapa åt sig en banan, eller med att konstruera experiment ur vilka man kan dra slutsatsen att djur kan förutse en händelse förlagd i framtiden.

Detta är givetvis inte roligt i sig, men mer då bekymmersamt. Ty det är som om människan har fått något i skallen som gör at hon gång på gång måste försäkra sig om att djuret både är korkat och inte alls korkat, trots att människan visste detta från början. Även ett barn på fem månader begriper att katten både är korkad och inte alls korkad. Barnet förstår också instinktivt att det aldrig i sitt liv kommer att begripa HUR korkad och klok katten är.

Nu stannar inte det märkliga med detta. Ty det finns människor, som söker upp egendomliga djur, som om dessa djur erbjöd en slags frälsning, en räddning. Från allt. Man söker i deras ögon en hemlig, en annan värld, där man kan känna igen sig, och man är som människa helt uppslukad av sitt spegeltänkande. Utanför det akvarium där bläckfisken ligger på bottnen och betraktar en med sitt stora öga, där står människan och stirrar.

”Bläckfisk, bläckfisk! Vad för gåta ruvar du på? Hohoo?”

Bläckfisken svarar inte. Dess tystnad gör det hela än mer uppenbart. Om den hade svarat något undvikande så hade vi nog gått därifrån men just denna kompakta tystnad gör att vi fortsätter att stirra, likt förhäxade.

I själva verket är det inte bläckfisken som förhäxar, men vår egen dumhet. Vi är som förgiftade av vår egen idioti, och nästan lägger oss på knä inför bläckfisken i sitt vatten och ropar in till den:

”Snälla!! Giv mig ett tecken från den främmande världen! Jag VET att DIN hjärna är lika komplicerad som MIN!”

Bläckfisken kan då kanske kröka en spets på en av sina tentakler.

Utmattade av vårt spirituella sökande, vårt sökande efter den okände guden stapplar vi ut från akvariebyggnaden, där man även har rockor och spindlar.

Så djup är ångesten – som ju är en ångest inför tanken på att man är ensam i världen och att döden, vad nu döden är … kan ta en när den vill -  att vi inte kan få nog med kaffe vid ett närbeläget café efteråt. Nej, vi säger i själva verket till servitrisen, som går där med sin Wettexduk:

 ”Åh, vad jag önskar att jag kunde tala med den bläckfisken, där inne i Akvariet!”

Servitrisen stirrar på en, med ögon som i sig bär förståelse. Hon säger sen slött, utan att tänka på saken:

 ”Ja, man vet aldrig.”

Åh, hur rätt har hon inte. Och samtidigt givetvis fel. Ty djupt inom varje människa finns det alltid en djup visshet och en enda evig sanning, klar som källans vatten.

 

 

 


Kommentarer