tänker jag då

  Romantikens estetik är en ”svävningsestetik”, innebärande dess ideala estetiska mål är en upplevelse av en svävning, eller en serie svävningar. Den estetiska njutningen beskrivs av Romantikerna fantasifullt och sensuellt som en fågels flykt, eller en de sju sinnenas oscillering eller extas - en hisning - en extas i sinnets värld. En extas, att vara "utom sig" i sinnenas värld. Ty så njöt man litteratur under Romantiken. Litteraturens mål - och ett sådant satte man alltså i dåtidens turbulenta tid upp - var den sinnliga njutningen. Lika mycket som man dyrkade konst-objektet, lika mycket dyrkade man den estetiska uppfattning med vilken man betraktade konstobjektet ( alltså UPPLEVANDET ) och så kom följaktlige Romantiken att självbespeglande helt enkelt dyrka njutningen av konsten och sig egen person, sin förmåga att som läsande människa njuta. Detta innebar i sista instans en Dyrkan av Konstnären, skapandet av den hisnande texten. ( Konstnären som fick ersätta Gud. Ty Romanti...