tänker jag då

En skräcknovell, där vi möter två vänner som en försommarnatt sitter och samtalar om allt möjligt i en liten fritidsstuga vid havet. Ett möte med det övernaturliga. Vårkvällen hade sänkt sitt mörker över min bungalow. Denna låg ensligt i havsbandet, i en liten dalliknande bergsklyfta, närmast skyddad av en dunge jättetallar. Jag och min vän Leiris satt i det rymliga köket och såg ut över havet, där det glimmade av en måne, som tittat fram bland molntrasorna som flög över den blygrå skyn. Två måsar satt på räcket på altanen och pratade med varann, just som vi, medan fjäderdräkten ömsom slets upp över ryggen på dem, ömsom lades slätt intill. Det var blött efter vårregnet. Regnet hade skapat hordvis med små droppar som satt på fönsterglaset och kom verkligheten utanför dem att anta ett splittrat, frsikt ärrigt utseende.      Leieris´ finskurna ansikte, under det kortklippta ljusa håret var upplyst endast av den gamla Strindbergslampa i mässing...