tänker jag då

Inga människor tycks med kraft våga kritisera urfolksbluffen, när somliga människor tjänar storkovan på, att vissa delar av utsatta etniska grupper görs till alkoholister och psykfall, i kraft av en befängd idé om bevarande av gamla seder och bruk, just hos dessa. Alla andra folk och grupper tillåts utvecklas, utom dessa grupper. Stoppa utnyttjandet och övergreppen och låt alla på hela jorden få samma chans!

Jag som indian, färdandes på en bräda som ligger på gräsmattan. Utanför staketet är ängen. Med kon Bläsa.

Här, i Härryda, var det som allt hände. Jag sitter på trappan på framsidan. Mamma kommer ut i dörröppningen bakom mig och vinkar till och frågar – med knapp synbar blick - om jag är hungrig. Jag svarar att han inte är det. Hon går in och jag går till min cykel, som ligger stilla på gräsmattan. Jag gränslar nu cykeln och börjar sen cykla i en åtta på den större gräsmatteremsan, den södra. Jag cyklar på detta sätt, i en åtta, sjungande för full hals:”WONderful, WONderful, COOOpenHAAAaaagen!” med ett ordentligt tryck på pedalerna på de betonade satsdelarna. Jag upprepar rörelserna, cyklar runt, runt och detta cyklande kommer på inte sätt att förbättra min motorik eftersom de bara repeteras. Till slut tröttnar jag och går i stället in i huset för att leka där. Inne sitter Göran som vanligt med en pytteliten serietidning om Kapten Kid. Göran frågar om vi skall spela spel och vi tar fram Galoppspelet. Vi sätter oss på golvet och jag brer ut spelplanen medan ...

Jag lyssnar på ett program i P! om släktforskning. Det tar mig en stund att begripa meningen med det hela. Slutligen går det dock upp för mig att den stora tjusningen med släktforskningen är att man kan hitta anfäder bakåt i tiden som är exakt lika ointressanta som man själv är. Och det kan ju vara en harmlös sysselsättning, och en samtidigt en tröst, för många.