tänker jag då

https://www.adlibris.com/se/bok/pistolen-en-osannolik-historia-9789176997628 Mycke nöje!

       OFTA TALAR MAN om Kafka och Prag. Ibland kan man behöva se närmare på sådant som man ytligt snuddar vid i tanken. Vad var det för Prag han levde i? Först vill jag tala något om den komplicerade historiskt-sociala och historiskt-kulturella bakgrund, mot vilken Franz Kafkas verk måste ses, sekelskiftet 1900 i Prag, en provinshuvudstad i den Österrikisk - Ungerska dubbelmonarkin. Dubbelmonarkin var stor, och omfattade året 1900 så mycket som, vad vi nu skulle benämna som, femton olika nationaliteter. Österrike och övriga lydländer inom imperiet styrdes ju ända sedan 1848 av Kejsar Franz Joseph, och denne skulle komma att i sextioåtta år styra sitt rike, som enligt bedömare hade en ”klerikal-liberal” karaktär och under vars skenbara oföränderlighets yta det kokade – kanske främst i det centrala och förmögna Wien - av allehanda idéer inom politikens, vetenskapens och kulturens område. Prag grundades redan på 700-talet av en viss drottn...

                                                                    Hugo.        S om ett exempel på en ganska typisk (skräck-)romantik vill jag här infoga – som kontrast - en passus ur den franske ( dåförtiden varande ”national”-)skalden Victor Hugos berömda ”gotiska” roman Ringaren i Nôtre Dame , - Nôtre Dame de Paris från år 1831 om Quasimodo , den puckelryggige ringaren:          ”Närvaron av detta utomordentliga väsen spred ett sällsamt liv genom katedralen. Det föreföll – åtminstone var det en allmän tro bland den vidskepliga mängden, vars fantasi förstorar a...

                     Kulissvärldens ontologi.                                             CAPUT ETT.                                       FÖRUTSÄTTNINGEN.          När jag var i 13-årsåldern hände det rätt som det var att jag kände det, som om jag levde i en värld, där någon hade ställt upp kulisser i kring mig, vilket utgjorde hela min omvärld, och anställt en hop skådespelar-människor, barn och vuxna, att skapa mitt sociala sammanhang.        Vad jag kände var alltså en variant av solipsism, ( av lat. "solus" =ensam, och "ipse"= själv") alltså det att tro sig vara det enda, den ende...