Det stora Mytarbetet. "Kafka och Freud".

Kaj Bernhard Genell - Kafka och Freud 

I detta manuskript diskuteras bland annat myter och dess relation till det sägbara, Freuds Censor som Mastermind, samt hur Freuds psykoanalys var en nödvändig - men inte tillräcklig - förutsättning för Kafkas novell Förvandlingen.....

Wittgenstein är också med på ett hörn.

 

TRE HYPOTESER

 

                 

 

I mina två böcker om Kafka, Kafka och det Kafkaeska[1], jämte dess engelska motsvarighet[2] Kafka - a Freudo-Structuralist Analysis, försökte jag ge fakta för en enda hypotes, den, att det Kafkaeska inte kunde ha skapats, utan att Kafka hade kunnat använda sig av något slags material, som hade något slags samband med Freuds psykoanalys. Jag hävdade alltså att, utan Freud ingen Kafka. I denna föreliggande bok har jag en annan hypotes, som i klart bygger på den förra bokens: Jag menar att det förhöll sig så, med Kafka, att det oerhörda inflytande, som Kafkas verk kom att få, främst från och med tiden kring 1940, när Processen publicerades, var a.) ett demystifierande inflytande i stora delar av Västerlandet, som till stor del b.) berodde på ett ”anaklastiskt” processande av myten[3] om psykoanalysen.

 

Fig. 1.

                            Anaklastiskt instrument, avsett för studier av strålbrytning.

 

 

Kafka hade ju denna nya teori som undertext i viktiga verk som Processen och Förvandlingen, vilka gjorde en lavinartad succé överallt, och i ett slag inkorporerades det Kafkaeska i det allmänna medvetandet, och i den underförstådda kanon, på vilken den västerländska efterkrigskulturen vilar. Man kan ju undra vad det exakt är som uppstår i en kultur, när något uppstår; har ser det stratum av människor ut, som en förändring når? Och hur är det för dem, som står utanför att alls lägga märke till att  en kulturell förändring har skett? Hur kommer de, som aldrig noterat ett kulturellt skifte, att ändå omsider märka, att något har hänt?

     Om det var så, att något avgörande hände, i och med Freud och Kafka, snarare än med Freud, hur kunde det komma sig? ( ”Jag är slutet eller början”, menade Kafka.) Vad var det med just myten[4] om psykoanalysen, ”the ubiquity of unconscious forces, which has changed how we perceive our entire culture”,[5] och Kafkas behandling av den i sina verk, vilket i vissa delar kunde uppfattas som karikerande, som i så fall skulle ha påskyndat detta skifte till sekularism? Ty vad jag implicerar, är ju det, att det mer är myter, mer än filosofier, eller vetenskapliga idéer, som åstadkommer stora förändringar. Helt visst är ju i alla fall det, att varken Kafka, eller den breda allmänhet, som läste Kafka, hade speciellt solida kunskaper om psykoanalysen. Vad ytterligare är fallet, det är att de myter, som åstadkommer förändringar, ofta gör det genom att ha blivit till andra myter, delvis som ett resultat den i+ntellektuella kritiken, som genom att vara maktfullt pretentiös, alltid förvränger myter, eller genom konst och litteratur, som, i enlighet med sin natur, inte kan göra annat än att förvränga dem.

       För att ytterligare komplicera allting, så vill jag framlägga en hypotes om att det man skapar, det spar man inte enbart som realitet, men det man skapar man alltid samtidigt i realitet och i myt. Man kan aldrig skapa något utan att ha en aning om det mytiska dimension i det man skapar! Så skapade inte Freud psykoanalysen enbart som en reell teori, utan han skapade samtidigt det reella och myten.

 

      

 

                                                 Kaj Bernh. Genell – Göteborg, Juli, 2025.

---

[1] 2017.

[2] Kafka – a Freudo-Structuralist Analysis, 2022.

[3] Lévi-Strauss liknar analysen av en myt vid ett schackspel, i sin bok om lodjuret.

[4] Begreppet ”myt” används av mig i bred bemärkelse.

[5] Edith Kurtzweil.( The Freudians. p. xv.)

Kafka och det dubbla Omedvetna

 Försäkringsjuristen Franz Kafka - född i Prags Altstadt 1883 på Kejsar Franz Josef I.s tid - definierade, kanske mer än någon annan modernistisk fictionförfattare, det speciella med 1900-talet. Det skedde inte genom innehållet i vad han skrev, men mer genom ett stilgrepp i novellerna och romanfragmenten, nämligen i stor grad genom det som - så kryptiskt - kallas det "kafkaeska". Men vad är då det kafkaeska? Vad är det för ett slags stilbegrepp, och vad, exakt, denoterar detta begrepp? Hur kom begreppet till? Och hur kunde Kafka skapa något stilistiskt, eller stilistiskt stämningsmässigt, som var så unikt, så att det blev upphovet till ett begrepp?

Det är dessa frågor - och de som visar sig höra samman med dessa - som t.ex. Franz Kafkas egenartade förhållande till Sigmund Freuds verk - som denna bok försöker ge svar på. Även om Kafka stort sett inte läste Freud, mer än två essäer av denne, så tycks han ha tillägnat sig en kusligt djup insikt om vad Freud avsåg med begreppet "det omedvetna".
Boken inleds med ett biografiskt avsnitt om Kafka, som är nödvändigt för förståelsen av alla samband som begreppsförklaringen i sig ger upphov till. Sedan följer ett avsnitt innehållande en mer specifik, och helt teknisk, analys av det kafkaeska och av grundstrukturen i Kafkas litterära teknik. I denna teknik är "det dubbla omedvetna" något centralt. Så centreras bokens analys till detta, och författaren hävdar att just det kafkaeska är det bärande och unika i det författarskap som så tragiskt avbröts med Kafkas död i Österrike1924.

Boken Kafka och det Kafkaeska (2021) finns ( både som Ebook och Paperback ) på Adlibris, Bokus och Amazon.