fredag 21 september 2018

Argumentets primat.

" Det är argumentet som räknas - inte vem som framför det." Så sägs det. Men det blir givetvis lite problematiskt det hela, om man tänker sig att de klokaste argument, som världen har hört, framförs av en papegoja, som har hört fel.

torsdag 20 september 2018

En kapitelbörjan. På den bok om stölden av en Rembrandt som utkommer i oktober.


KAPITEL TJUGOFYRA.

                           Liksom en havsbävning.


D
Det var en ovanligt vacker dag i slutet av februari. Solen hade med värmande strålar brutit fram och molnen plötsligt, av en den mildaste västvind, drivits in mot västsvenska höglandet. Den relativa värmen i den nya luften hade smält undan snön från igår – le niege d´antan - från gator och från grenar på träd och buskar, och ifrån taket på Hagakyrkan, som sträng och allvarlig i sin kolossform blickade ner mot Engelbrektsgatan i den blida, mycket klara, dagern. Ljuset över staden var som pånyttfött. Ett par gråsparvar flydde undan en kajflock på trottoaren utanför Tintin, där dörren för en stund lämnats öppen för vädring. Och det var alltihop som en försmak av den underbara våren i luften. Träden stod ännu nakna och svarta i Hagaparken, med knopparna väl inslagna i flera sinnrika, mångfärgade höljen. Varje knopp värnade om sig, likt kring en speciellt gåta. Bertie satt åter på Tintin, och återigen var han ensam.
- ”Så patetiskt.” tänkte han.” Att inte kunna få tag i en tavla av sådana pundare. Men att se Anna där. Det var en överraskning.” Alltihop var givetvis en oerhörd slump. Anna hade ingenting med tavlan att göra. Att Anna var där var både obegripligt, löjligt och – samtidigt – ominöst. Varför hade ödet ….?
   Men i Bertie flöt nu ovanliga känslor omkring. Hans kinder hade fått en helt annan färg än vanligt. Händerna darrade en aning. Tankarna löpte inte så fritt som de brukade. Kort sagt, så var det svårt för Bertie att tänka på något annat än Anna. Han såg hennes lilla gestalt med de stora ögonen och den fräcka munnen, med en ovanliga amorbågen, vad han än såg på. Överallt. Kanske var det nu ändå dags att försöka starta ett förhållande. Om hon nu ville? Tänk att hålla om henne! Att kunna hålla med sina armar om Anna!

Tanke

Det bara händer saker hela tiden, och ingen har någon aning om varför.

Högt vått.