Litterära ideal.

Jag vet inte om jag har något explicit litterärt ideal. Strindberg kanske. Ibland gillar jag Gogol, men bara sporadiskt. Så den sluge ironiske Flaubert, men inte egentligen. Nu börjar jag så mer och mer orientera mig åt Balzac till. Man älskar inte B. på samma sätt som man kan älska Strindberg. Men Balzac öppnar världen för en. Han är mer än något annat en som visar: DETTA HÄRINGA ÄR VÄRLDEN. Så är Balzac alltså ingen sån författare som pekar på sitt eget skriveri och säger: detta, litteraturen, det är livet. Men istället pekar Balzac på sina böcker och säger: LÄS DESSA så ser du livet! Balzac kritiserar ingenting. Det gör Strindberg, Flaubert och Gogol. Balzac visar bara på saker och menar: TYCK SJÄLVA!