tänker jag då

Ärkebiskop Antje Jackelén har en ovanlig förmåga att lägga sig i saker, som berör problem hon inte har kompetens till att behandla. Så nu detta med klimatkrisen. Här påstår Jackelén i ett brev - ett biskopsbrev gunås - att klimatkrisen även är en existentiell kris. Inget kunde vara mer felaktigt och VILSELEDANDE. Klimatkrisen 'är nämligen REELL. DEn handlar om de reella förutsättningarna för det mänskliga livet på jorden. Att då börja tala om existentiella problem är att minska krisens allvar. Det förhåller sig nämligen så att existentiella problem - enligt den intellektuella traditionen i Västerlandet - är sådana problem som människan ställs inför ( eller tror att hon ställs inför ) NÄR EXISTENSEN ÄR GIVEN. När jag således går omkring i livet och tänker: " Jaha, här går jag och existerar. Vad i all sin dar skall jag ta mig till med all denna stora, rika existens?" Då är det ett EXISTENTIELLT resonemang. Om jag är hotad till livet, då är det inte en existentiell fråga. De...

         Jaha, idag, den 17 April, förklarade ärkebispen att folk är mer religiösa än dom tror. Hon tar alltså ifrån gemene man rätten att definiera sig själv. Så har hon sofistiskt frågat folk vilken gud det är de icke tror på. Smått förvirrade har folk svarat. Så säger då, inväntande, Antje Jackelén, glatt:" Den tror inte jag heller på, Gud är inte sån."         För det första är det alltid den som förespråkar existens av något som har bevisbördan. Sen är det givetvis en sanslös elakhet att få människor att ge en definition på det som nästan är hopplöst att definiera, även om man nu TROR. De mest skarpsinniga yrkesfilosofer och kyrkofäder och statsteologer har misslyckats.        Jag tänker nu inte missfirma bispen på det sätt hon har gjort med andra. Det vore lätt, om man skulle sänka sig till hennes låga sofistik. Jag kan bara uttrycka mitt förakt. Vi lever idag i en tid när ...