tänker jag då

  LITTERATUR     Med litteratur är det så fint att det inte handlar om mig. Och det handlar inte om dig heller. Det handlar om oss. Ja, kanske är det så att litteraturen är det enda rum där det handlar om oss alla, och det enda rum där man aldrig meningsfullt kan tala om ”andra”. Det finns överallt i livet andra, men i skönlitteraturen inga andra alls. Vidare så kan man säga att skönlitteraturen handlar om glädjen i oss. Människans glädje. Ingenting är så viktigt för litteraturen som vår, allas vår glädje. Således kan man säga att litteraturens väsen är den gemensamma glädjen, som inte utestänger någon. Ja, utom djuren då. Ty litteraturen är människans sak. Ingen annans. Den enda andra vi har är djuren: oxar, får och svin. Hundar och katter och fåglar och skalbaggar och knott och växter, bakterier och virus och ytterligare annat. Den stora dygden i litteraturen är generositeten. Den stora synden i litteraturen är det pretentiösa. Fiktionen ...