tänker jag då

       DEN GRÖNA KATTEN.                    KAPITEL ETT. Det är något visst med stora kattdjur. Givetvis är det förstås så att alla katter är speciella, högst speciella, bland annat i sätt och utseende, sedda i relation till andra djur, och även små och medelstora katter har ju kattens mystik, värdighet och förmåga att hypnotisera gemensam med det stora kattdjuret, särskilt då det, som i vissa områden är största av dem alla, lejonet. Lejonet har dessa egenskaper , men högst poängterade, i en förstärk grad, så att man bör bedöma dem efter just det. Kanske är det så att evolutionen, denna egendomlighet, som enligt vetenskpaen ligger till grund f ö r s å mycket konstigheter, i dessa stora djur av kattsort har sett alldeles nya marker att utforska, i djurets själ.    För varje människa på jorden, det m å ste man h ä r inskjuta oc...

Läste just en uppsats av Filip Nyström om den Materialistiska Orgeln i Erik Beckmans av mig högt älskade roman Inlandsbanan , - om det musikaliska i Inlandsbanan . Jag kunde inte riktigt förstå vad problembeskrivningen skulle vara. Allt är mer eller mindre musik. Så är det med det. Något vidare kan man inte skriva om det.