tänker jag då

    SKÄMTET SOM OMEDVETET   Freud skrev ju vid sitt statybelamrade skrivbord en ohygglig mängd böcker och artiklar, och i många av dem expanderade han det psykoanalytiska synsättet, - i andra är detta synsätt av mindre betydelse. I Freuds bok om vitsen ( Der Witz und seine Beziehung zum Unbewusstem . ) redogör Freud för vitsens koppling till det Omedvetna, och ansluter sig till den då berömde Spencers tankar om skrattet som spänningslösare. Skämtet skulle – enligt Freud – ge en vinst i psykisk energi, då det undanröjer inre repression. Nu har ju nyare forskning visat att en gäspning, en riktigt kraftig gäspning, som gör att det knakar i käkfästena, om man ser till den påföljande rent mentala avslappningen, är mer än dubbelt så effektiv som skrattet. Därför har jag själv skaffat mig en ny hälsosam vana, och gäspar nu oupphörligt när jag ser en Chaplinfilm. Humor kan ju vara – och är ofta – ett fruktansvärt vapen. Många modiga motståndsrörelser mot överhetens fört...

      FREUD – på gränsen till läkare     BARA FÖR att någon har lyckats servera ett skämt som rör ett problematiskt område i den mänskliga existensen, gör ju inte att detta problematiska område, dess problem för individen, försvinner. Det allra klaraste tecknet på att problemet är kvar är ju att skrattet fastnar i halsen på en. Att skrattet fastnar i halsen på en bevisar å andra sidan inte vare sig att skämtet är dåligt, eller existensen av en suverän instans inom Människan, en okänd kontinent, som man kan kalla det Omedvetna. Så kan man också – likt man kan vara skeptisk gentemot komikens kritiska möjligheter - se på förklaringar och tolkningar. Enbart mot bakgrunden att man får något förklarat för sig, eller tolkat, kan man inte anse att saken är utagerad. Man kan nämligen tänka sig andra förklaringar än den man fått, och dessutom kan förklaringen man har fått vara felaktig, ellr på något annat sätt otillfredställande. Inte desto mindre förtjän...

            Freuds teorier grundas mycket i begreppet Det Omedvetna . För att kunna beskriva detta begrepp, det Omedvetna på bästa sätt, behövs en historisk bakgrund. Drömmen och   drömtydningen betydde ju också mycket för Freuds sätt att närma sig det omedvetna.( Drömmen som ”kungsväg ” till det omedvetna.). Jag ger därför en kort bakgrund både till hur synen var på det omedvetna och på drömmen under 1800-talet. Övriga idéer och idékomplex som Freud lanserade såsom t.ex. Oidipuskomplexet , samhällskritiken, religionskritiken , diskussionen om den psykoanalytiska biografin förutsätter jag vara bekanta.     Freuds ”väg till det Omedvetna ” gick via dennes egen begåvning och upplevelser, via hans kris vid fadern Jakobs död, 1896, denne blev 91 år gammal, och SFs därpå följande treåriga självanalys (!), samt via vad han lärde sig under "frankrikepraktiken", den stora upptäckten av den psykologiska förträng...