tänker jag då

  FÖRORD.   D et sägs att Sigmund Freuds hustru, Mata ( eller Martha ) Freud, trodde att hennes man inte alls ägnade sig åt psykoterapi med sina patienter, men att denne faktiskt hela dagarna – då han inte alls ville bli störd av något som helst, allra minst barnens pianospel, som därför fick helt cacheras - sysslade med någon slags pornografi. Nu kan det ju förvisso vara svårt att avgöra exakt vad som är pornografi. ( Helt visst är till exempel psykoanalys för somliga pornografi, för andra inte.) Ty vad som är porr för den ena, är det bland annat alltså ofta inte för den andre. Nå. Pornografi - vad det nu är för slags ersättning för eller förspel till det verkliga - brukar väl anses som ett slags njutningsmedel av lägre klass. Mer äkta och långvarig njutning skänks ju av äkta kärlek, av det aktuella, helt tidsliga, det reala, av cigarrer, sprit och av massage av hårbottnen och annat sådant. Nå,, men är inte litteratur pornografi? frågar sig någon. Kan vara, kan vara...

                     Kulissvärldens ontologi.                                             CAPUT ETT.                                       FÖRUTSÄTTNINGEN.          När jag var i 13-årsåldern hände det rätt som det var att jag kände det, som om jag levde i en värld, där någon hade ställt upp kulisser i kring mig, vilket utgjorde hela min omvärld, och anställt en hop skådespelar-människor, barn och vuxna, att skapa mitt sociala sammanhang.        Vad jag kände var alltså en variant av solipsism, ( av lat. "solus" =ensam, och "ipse"= själv") alltså det att tro sig vara det enda, den ende...

Att författa är inte att skriva ned vad man ser, eller vad man gör, eller vad andra gör. " En kall vind svepte in." Sådant kallas att föra protokoll. Författeri är något annat. Att författa är heller inte att berätta för andra vad man har förstått. "Människor är egentligen både onda och belevade, och det beror lite på hur man handskas med dem hur de blir." Nä, sådant är heller inte författeri. Man kan säga att det, att författa, är att berätta om en händelse eller en insikt, ställt i relation till en för läsaren bekant kod, eller till en myt, eller till en för alla bekant övertygelse eller villfarelse, så att man ser händelsen eller insikten i ett levande ljus, nämligen levande i kontrast till koden, myten, övertygelsen eller villfarelsen. Då finner man ibland, om man har att göra med en talangfull författare, att synen, händelsen eller insikten, som det just är frågan om, får ett eget liv, utöver vad den i förstone varit, och utöver vad alla trodde att den kunde ...

check out:  kajgenell.com for a description of my book (2017) on Kafka.

De största miljöbovarna är givetvis alla dessa människor som håller på att sprida sina avkommor överallt. Alla dessa män som vill ha barn som för deras usla gener vidare, och alla dessa kvinnor som ploppar ur sig ett barn i varje buskage för att barn är gulliga. Om man ... generaliserar. Det är människor som är hotet mot planeten, men åt detta görs ingenting. Och varför då då? Varför talas det aldrig om detta. Nej, för att i vår kapitalistiska värld finns det ingen som tjänar pengar på en befolkningsminskning. Alla som gör storkovan gör det på att det finns hur mycket folk som helst. Alla tjänar på det. Utom planeten själv. En uppmaning i midsommarnatten är nu därför till alla människor jorden runt: knulla med kondom, så skräpar ni inte ner i naturen, med barn! ( Så enkelt är det.) Glad midsommar!

Missuppfattningen. Kapitel 1.           För inte så länge sen gav jag ut en bok. Denna behandlade ett mycket udda ämne inom den estetiska filosofin och upplevelseläran och den har inte fått någon som helst uppmärksamhet , och kanske har ingen människa alls lyckats förstå vad jag i detta arbete menade och avsåg.         Nu har dock inte detta kommit mig att tro att min omgivning består av dumskallar. Nej, slutsatsen jag helt enkelt har dragit är den, att jag i den där skriften – som jag nu förstår att jag arbetade med alldeles på tok för länge – sysslat med att till stor grad elaborera en vanföreställning, vilket i och för sig inte är ovanligt, men att min vanföreställning nog var av det ovanligaste slag.         Och detta i sin tur har nu bragt mig till den övertygelsen att jag just på grund av detta måste skriva en bok till, givetvis inte i samma ämne som fö...

                                 IN C OGNITO         Kierkegaard avser, under det att han ger sina budskap, under det att han helt enkelt publicerar sig, att dölja sig själv. Han avser också på vägen – för skojs skull - att slå hål på en del osanningar och en del halvsanningar. Man kan inte säga att han primärt var ute efter det senare. Han var inte en sådan som G. E. Lessing, vilken hade något sånt, i upplysningsnit, mer som sitt uppsatta mål.              Enligt en tolkning så stod S. Kierkegaard så mycket mer vid sidan av. Än alla andra. Vi måste alltid betänka, - även när han ger sig på problem av den art vi sysslar med nu, frihetens, jagets, självmedvetandets, - att S.K. var en undantagsmänniska, att hans sorg var den hjärtskärande...