Att författa är.....

Att författa är inte att skriva ned vad man ser, eller vad man gör, eller vad andra gör. " En kall vind svepte in." Sådant kallas att föra protokoll. Författeri är något annat.
Att författa är heller inte att berätta för andra vad man har förstått. "Människor är egentligen både onda och belevade, och det beror lite på hur man handskas med dem hur de blir." Nä, sådant är heller inte författeri.
Man kan säga att det, att författa, är att berätta om en händelse eller en insikt, ställt i relation till en för läsaren bekant kod, eller till en myt, eller till en för alla bekant övertygelse eller villfarelse, så att man ser händelsen eller insikten i ett levande ljus, nämligen levande i kontrast till koden, myten, övertygelsen eller villfarelsen. Då finner man ibland, om man har att göra med en talangfull författare, att synen, händelsen eller insikten, som det just är frågan om, får ett eget liv, utöver vad den i förstone varit, och utöver vad alla trodde att den kunde vara.  Långt utöver. Så att man hisnar. ( Lite beroende på hur bra det litterära verket nu är.)
Detta är att författa.