Båt i fara. ( Dickinson )

Adrift! A little boat adrift!

Hallå! Båt i fara! En liten båt på drift!

Och natten är nära!

Kan ingen lotsa den båten

Till närmast säkra hamn?

Så säger sjömännen,

Att igår, just när skymningen var som mörkgråast,

Gav så en liten båt upp sin kamp,

Och sjönk och sjönk.

Men Änglarna säger,

Att när morgonljuset åter gnistrande glödde

En liten båt, förödd av stormen,

Snabbt åter riggade upp sina master

och satte alla segel,

För att sen, triumflikt, kasta sig fram 

över havet.

( Emily Dicksinson )

( övers. KG.)

Deras varma återblick

The distance that the dead have gone

Avståndet som de döda

tillryggalagt

Framstår inte först så klart.

Ty att de kommer åter

Det tycks helt möjligt

Under många år av vårt

hektiska liv.

Men en misstanke säger oss nu

Alltmer,

Att vi har följt med dem.

Ty så mycket har vi vant oss

Och fäst oss vid

Deras varma återblick.

Emily Dickinson

( övers. KG. )

Fint upplyst av en rubin

I went to heaven.......

Jag kom till himlen –

En liten stad 

fint upplyst av en rubin.

Marken beströdd med dun

Och tystare

än ett daggbestrött fält

om morgonen.

Så vackert var där

Som i en teckning som aldrig nån

Nånsin ritat.

Människorna var som små silkesknott

Knott med Ejderdunsnamn,

Helt stilla upptagna av sina spindelvävsplikter.

Nästan nöjd skulle jag nog vara

I ett sådant unikt sällskap.

Emily Dickenson ( övers. KG )

Dickinson. "Ingen."

Emily Dickinson.

XXVII

Jag är ingen. Vem är du?

Är du ingen,  du också??

Då är vi två – ... säg inget!

Dom kommer att förakta oss, vet du.

Så hemskt att vara nån!

Så offentligt! Som en groda

Som hela livet säger sitt namn

Inför en beundrande mosse.

(övers. K. Genell )

Emily Dickinson

Emily Dickinson

XLVI.

En tanke slog mig idag
En tanke som jag haft förut.
Den var bara början av en tanke.
När jag hade den förut,
det minns jag inte.

Jag vet inte vart den tog vägen
Eller varför den kom åter till mig.
Inte heller vet jag vad den betydde
Det har jag inte begåvning nog
att säga.

Men någonstans i själen vet jag
Att jag mött den förr.
Den påminde; – det var allt –
Och kom sen aldrig
till mig mer.

( övers. K. Genell )