Emily Dickinson.
XXVII
Jag är ingen. Vem är du?
Är du ingen, du
också??
Då är vi två – ... säg inget!
Dom kommer att förakta oss, vet du.
Så hemskt att vara nån!
Så offentligt! Som en groda
Som hela livet säger sitt namn
Inför en beundrande mosse.
(övers. K. Genell )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar