Om Hegel.

          Georg Wilhelm Friedrich Hegel föddes 1770 i Stuttgart som son till Rentkammer- Expeditions- Rat Georg L. Hegel och hans hustru Christine Lousie , som ett av sju syskon.

         Den unge Georg blev 18 år gammal inskriven vid universitetet i det redan då berömda och ansedda ,unika ,  teologiska Tübinger Stift, där många, - nästan alla av den klassiska tyska filosofins förgrundsgestalter - , har studerat , och där han blev efter två år filosofie magister. ( med Avhandl.: Dissertatio pro magistro, 1790, se: SW.bd.I. ) Den unge borgarsonen studerade sedan teologi i tre år , och blev teol .kand. ( ......med en avhandl. ”De ecclesiae Wurtemburgisae renascentis calamititibus, 1793.) Han planerade nu att, efter föräldrarnas önskan, utbilda sig till präst. Han läste dock mera av klassisk litteratur o. antikens historia, och efter sin fars död beslöt han sig att helt ägna sig åt filosofin och det föreföll honom lämpligt att välja Bern, där han fick tjänst .

Hegel arbetade innan detta som informator ( något som var vanligt bland de, som inte hade överflöd av kapital till studier , jfr. t.ex. Kant ) i Bern och Frankfurt am Main från 1793-1800.Han samlade under tiden material till en filosofi om den subjektiva Anden. . År 1796 företog han en resa i Alperna.

          1801 disputerade H. för doktorsgraden  i Bern med en avhandling om planetbanorna (!) , Dissertationi philophicae De orbitis planetarum….,  försvarande dess tolv (ganska paradoxartat formulerade) allmänna filosofiska teser, ( se  K.Rosenkranz, Hegels Leben, s. 156ff. ), blev  privardocent 1801, varpå han blev invald i Der herzogliche mineralogische Societät . ( Mineralogi var då på modet.)

            Såsom kuriosa kan här citeras Hegels Habilitationsthesen ( aug. 1801) :

1.        Contradictio est regula veri,non contradictio falsi.

2.        Syllogismus est principium Idealismi.

3.        Quadratum est lex naturae, triangulum mentis.*

4.        In Arithmetica vera nec additioni nisi unitatis ad dyadem, nec subtractioni nisi dyadis a triadi ut summae, neque unitati ut differantiae est locus.

5.        Ut magnes est vectis naturalis, ita gravitas planetarum in solem pendulum naturale.

6.        Idea est synthtis infiniti et philosophia omnis est in ideis.

7.        Philosophia critica caret ideis et imperfecta est Scepticismi forma.

8.        Materia postulati rationis, quod philosophia critica exhibet, eam ipsam philosophiam destriut, et principium est Spinozismi.

9.         Status naturae non est iniustus et eam ob causam ex illo exeundum.

10.     Principium scientiae moralis est reverentia fato habenda.

11.      Virtus innocentiam tum agendi tum patiendi excludit.

12.     Moralitas omnibus numeris absoluta virtuti repugnat.           ( HSW stw:Bd.II.s.533.)

…… vilka passerade såsom godkända.

        * Jfr. fragmentet – i  Karl Rosenkrantz version -  om ”den gudomliga triangeln ” från 1804. (SW.II. 543-539 med Hegels egenhändiga skiss , se ib. s. 535. , över det mystiska förhållandet….inspirerad av Franz Baaders Uber das pythagoreiske Quadrat oder die vier Weltgegenden, Tübingen, 1798..)

           År 1801 flyttade Hegel till Jena , beundrades av många av sina vänner, som kallade honom för ”den begreppsstarke Hegel”, och gav tillsammans med den unge Schelling ut Kritische Journal der Philosophie. ( jfr. G. Lukac´s The Young Hegel.)

                                                                  

                                          ” Med Kant kom morgonrodnaden – inget under då, att det

                                        här och där i någon fuktig dal ännu förblev liggande en liten dimma,

                                        medan de högsta bergen stod i full solglans….”  ( Fr. Schelling )

Under år 1801 skrev Hegel en serie teologiska avhandlingar,(se: Hegels, stw, saml verk, förk.här  :HSW.bd.I.) som först mycket senare fick betydelse. Han utgav med sin dåvarande vän, - det skulle komma att skära sig ganska snart -, den unge professor Schelling - ,en filosofisk tidskrift och blev själv e. o. prof. vid universitetet i Jena senare samma år. Detta år utgavs också Vergleichung des Schellingske Prinzips der Philosophie mit dem Fichteschen (1801) ( von G.W.Fr. Hegel, der Weltweisheit Doktor.- som det står på titelbladet….. ), Glauben und Wissen oder Reflexionsphilosophie der Subjektivität in der vollständigheit ihrer Formen als Kantische, Jacobische und Fichtesche Philosophie ( 1802 ).(se HSW.bd.II.)J.G.Fichte blev den ledande filosofen efter den gamle Immanuel Kants död 1804 i huset vid Prinzessenstrasse i Königsberg. Åren 1801-1803 höll Hegel en kurs i logik i Jena. Han studerade matematik, filosofihistoria, skrev aforismer….,( SW.bd.II. s.240ff.) skrev brev till J. Voss (1805), som hade översatt Homeros Iliad o. Odyssé och året därpå blev prof. i Heidelberg. ( Voss´ farfar hade varit livegen bonde !) .Den unge Hegel planerade att söka sig en undervisningsplats i Heidelberg inom estetiken. Han undervisade, studerade och – framför allt – skrev på sitt system.

        1807, - mitt under de franska truppernas ockupation av Jena - , utkom Phänomenologie des Geistes.

När Kejsar Napoleon I, - som ju krönt sig själv -, red in genom staden efter segern, utropade den revolutionäre Hegel, - enligt legenden :” Oh, Världsanden till häst!!”.---1807-1808 befann sig Hegel i Bamberg, - där han läste slutkorrekturet till Ph.d.G. – var redaktör för den klassiska Bamberger Zeitung och arbetade på en kritik av den tyska konstitutionen. ( Det tycks ha funnits två G.Hegel: en praktisk publicist och en dubbeltydig filosof.) 1808 anlände Hegel till Nürnberg och blev rektor för ett gymnasium där (1808-13), undervisande i religion och filosofi i alla klasser, noggrant reviderande sina kurser varje år. Han utgav även då några mindre skrifter. Han gifte sig 1811 med en rik adelsflicka, Maria von Tucke. Hegel betecknade detta som sitt livs största  lycka : ” För den, som har fått en tjänst och en kvinna , är livet i fortsättningen bara paragrafer och parenteser.”, som han uttryckte saken till sin vän Niedermeier. (se: F.Heer, Hegel , (1955) s.29.).----1812-1816 skrev H. Wissenschaft der Logik.. HSW.bd.V-IV. - 1813 föddes sonen Karl (… senare adlad till von Hegel ),-  blivande prof. i historia i Erlangen, och bl.a. Italienkännare.( Dennes självbiografi utkom år 1900,: Leben und Erinnerungen.)---- 1816 blev G. H. professor vid universitet i Heidelberg. Hans undervisning lade grunden för Encyclopedie der philosophischen Wissenschaften. denna utkom 1817. HSWbd.VIII-X.----1818 höll han sin installationsföreläsning vid universitetet i Berlin, där Schelling , efter Fichtes alltför tidiga död 1814 , var rektor.

           Det allra mest kända yttrandet av Hegel , är kanske belysande av H.s person. Vid en middagsbjudning kommenterade en lärd kvinna i sällskapet: ”Det finns fakta som talar emot Er filosofi!”. På detta svarade Hegel allvarligt och med värdighet: ”Desto sämre för fakta, min kära Fru!”.----

         1820 företog H. resor till Dresden och i saxiska Schweiz.--1821 utkom Grundlinien der Philosophie des Rechts. ( Detta var det sista större verk som Hegel själv utgav!- HSWbd.VII.)  - Han började brevväxla med den gamle Goethe i Weimar , och försvarade dennes färglära. De var inte direkt ense i filosofiska frågor. Goethe var mer empiriskt lagd. 1822 resor i Rhenlandet och Nederländerna. Under Berlinåren höll Hegel en mängd välbesökta föreläsningsserier ,(- alla var där: Marx var där, J.L.Heiberg o.s.v. - ), som nedtecknades och utgavs och fanns tillgängliga allihop strax efter hans död. De mest kända och de mest omfattande är Vorlesungen über die Philosophie der Geschichte, Vorlesungen über die Ästhetik, Vorlesungen über die Philosophie der Religion samt Vorlesungen über die Geschichte der Philosophie, vilka snabbt spreds över Europa i en mängd olika upplagor, och lästes av var och en med intresse för filosofi och med sinne för det tyska språket. De blev ofta ganska sent översatta till andra språk, naturligtvis på grund av den svårighet, som varje hegelöversättning erbjuder. -  Hegel skrev ett berömt företal i en bok av Heinrich, där han polemiserade mot känsloreligionen. Och han reste mycket i Europa: - 1824 resa till Wien-  1827 resa till Paris. -  1827-30 höll Hegel sina föreläsningar om estetik, vilka noga upptecknades av åhörarna. H. skrev – outtröttligt, engagerat och med gedigen bildning -  i samtida press, bl.a. artiklar om Bhagavad-Ghita, efter historikern o. filologen  F.W.C. Humboldts ( den ene av de berömda bröderna ) indologiska arbete, 1826 , om K.F.Solgers filosofi, om J. Hamann , om den explosive , otroligt lärde och produktive  Joh. Joseph von Görres , - vars mest kända och mest omfångsrika verk,  Christliche Mystik,  kom först 1836, - vilket var mer än bekant för S.K. - men vars tidigare politiska ,( Europa und die Revolution,(1821)), historiska ( bl.a. om ”heliga alliansen”) och religiösa skrifter ( bl.a. hans  Swedenborg, seine Visionen und sein Verhältnis zur Kirche, (1827)) fanns för H., som redan tidigt i sina ungdomsskrifter talat om ” mysticismens sursöta sockerbröd, som förslappar magen”, SW. I.s.43., - och om högerhegelianen Karl Göschels  synkretistiska  Aphorismen uber Nichtwissen und absolutes Wissen, im Verhältnis zum Christlichen Glaubensbekenntnis. (1829).-----1831 skrev han en kritisk artikel om den engelska ”the reformbill”. H. avslutade företalet till nyutgåvan av Logik der Wissenschaft och 1831dog Hegel under revisionen av sin Phänomenologie des Geistes  i en koleraepedemi, i närvaro av sin älskade hustru, Maria, som formligen dyrkade sin man.

En subteori hos Hegel.

      Det finns någonstans i G.W.F. Hegels författarskap - en passage, där denne påstår att man aldrig reflekterar, utan att man i reflekterandet har någon annan person, en Annan, i  åtanke. Detta kan vi här kalla: ”adresserat tänkande”. Teorin finns också hos andra spekulativa tänkare. Man reflekterar alltså aldrig, enligt denna teori, för att nu konkretisera detta, ensamt och riktigt ärligt, och gediget, utan att ha en tanke på en adressat! Man reflekterar alltså - för att generalisera – aldrig riktigt själv. Inte i den bemärkelsen, som vi i allmänhet har ... tänkt oss ,- med reflexionen såsom ett ensamt samtal med en själv, en sololoquia,  isolerat och rent. Man tänker - i varje särskilt reflekterande - enligt Hegels teori - ut något, såsom svar på en Annan(s) existerande. Ens favoritförfattare, eller tänkare, hade inte bara sina egna tankar för sig, utan det, som han eller hon skrev, det skulle i alla lägen vara riktat till en annan person, - och detta förhållande skulle ingen människa då aldrig kunna bli av med, aldrig kunna ändra på världs vis! Vi finner liknande uppslag hos den amerikanske språkfilosofen Charles Peirce. Här blommar hos Hegel således en "jagskepsis" och en determinism, helt skild från dennes övriga determinism. Detta skulle implicera, att det existerar en ursprunglig ”fatal dialogiskhet” i allting. Allt jag tänker, är tänkt för någon annan! Och jag är dessutom aldrig säker på vem det är! Jag är ju inte heller säker på, om jag söker en konsensus visavis min reelle läsare, eller min ”verklige adressat”, eller om jag konfronterar denne. Hur var det med Kafka, om vi nu experimentvis menar att det ligger något i denna teori? "Mitt skrivande handlade bara om dig!", menade Kafka själv, syftande på sin far. [1] Var det så, eller var allt skrivet till någon annan, kanske till Anna Pouzarová, som Rieck tror? Ty vad kan man själv veta? Vem är herre i eget hus? Var allt Søren Kierkegaard - för att ta ett annat exempel – skrev, skrivet till hans far, eller månne - som han själv hävdade - till Regine ( Olsen ), hans ungdomskärlek ? Eller till den första kärleken, Bolette Rørdam, eller till … den äldre brodern, Peter? ( Ty Peter var helt visst beundrad av S., jämte fadern, Michael. Kierkegaard fruktade mest av allt i världen ensamheten, men sökte den också. Dansken tycks extremt monologisk, - men allt skrivet måste, enligt Hegels teori vara riktat till någon, - eller kanske till något.  Det kan då inte vara riktat till honom själv, inte heller till ensamheten, - men väl till Gud, eller kanske möjligen till tomheten, i fruktan för ensamheten själv? ). Freud skrev förmodligen, gissar jag, inte alls till sin far, Jakob? Eller? Var allt ändå skrivit i revansch mot förolämpningen mot fadern, den berömda ”rännstensincidenten”? [2] Varför var nu nasiologen ( nässpecialisten ) Fliess så viktig för Freud? Hur viktig var han, som Annan? Var Freuds skrivande riktat till hela världen o.s.v., o.s.v.? Denna teori, både rimlig och orimlig, som är grundad i ren spekulation, och icke det minsta verifierad av fysiologer eller psykologer, har ju som teori extremt vida implikationer: främst den: jag KAN helt enkelt inte tänka själv!  Ty allt tycks - enligt denna teori - vara ett slags svar på vad en annan person står för, eller har stått för. En replik.  I en oändlig radda svar, en evig dialog.[3] Då blir ju i så fall min nutid, i alla fall i en bemärkelse, en parodi på mitt förflutna, och min tankefrihet är en illusion. Och det första yttrandet, det man reagerar på är för alltid förlorat i historiens töcken, i en avlägsen forntid.

---

[1] BadV, s.148.

[2] Då Jakob Freud blivit knuffad av gatan av en av de rike gentlemännen från Wiens jetset. För att JF var jude.

[3] Jfr. här den s.k. dialogfilosofin, och där t.ex. Martin Bubers Die Dialogische Schriften.