DET RÄTTAS
IDÈ.
Det finns små parasiter – toxoplasma gondii – som har katter som värddjur (
de förökas i katt ) som tar sig in i råttors hjärnor, och får råttan att bli
orädd för katt, bli uppäten av katt och så bidra till att föröka parasiten.
Blotta tanken, att ett litet, litet djur kan ta sig in i en varelses mest
centrala del, hjärnan, och därifrån styra hela det stora djuret, till sin egen
fördel, är något som tagit mänskligheten med storm. Man kan säga, att blotta
tanken på, att en parasit skall kunna ta över hjärnan, just likt en parasit tar över
hjärnan.
Människan frukatar ju att någon skall ta över dess frihet. Att någon skall
förslava henne, under det enda, korta liv hon har.
Nu är toxoplasma gondii så oerhört vanlig att det är sannolikt att
åtminstone en av oss två, du eller jag, har denna parasit. Och till ch med har
den i hjärnan.
NU kan man misstänka att det kan försiggå något liknande parasitärt inom
evolutionen. Att det i DNA:t smugit sig
med någonting ifrån en okänd makt, som påverkar oss. Att någon utnyttjar
evolutionen!
Och inte bara hos oss. Men månget
annat levande väsen tillika. Vad som fått mig att änka på att det kan vara så,
är den egendomliga rättskänsla som finns hos människor, och även hos många
djur. Man kan ju tro att denna rättskänsla, för vad som är mitt och ditt, vad
som är rätt och fel, kan vara skapat i evolutionen på ett naturligt sätt. Det
kan gynna alla individer, och rasen som sådan, om den levande individen har en
aning om rätt och fel, och har empati med sina fränder redan från början. Så
kan det finnas i DNA:t som en utvecklingsfördel. Å andra sidan så kan man ju
tänka sig att det finns en varelse som är så förtjust i det sanna, och det
rätta, att den varelsen utnyttjar djur och människor till att förmera det Sanna
och det Rätta på jorden. I analogi med ett slags religiöst tänkande, där man
kan föreställa sig en Gud som skapar varelser, som är tända på och inställda så
att de gärna tror på ett övernaturligt väsen och dessutom inställda på att
dyrka detta väsen.
Låt oss nu se på det exempel ur levande livet, som fått mig att tänka att
något fuffens, likt den lilla parasiten i katthjärnan, är med i spelet.
Det lilla barnet, Lena, är två år gammalt, och det har fått en spann och en
spade av sin mamma. Man har satt det i sandhögen. Där sitter ett annat barn
också, Niklas, med en spann och en spade. De leker med sina saker. Plötsligt
indikerar Niklas, att han inte kan hitta sin spade. Den har försvunnit i
sanden.
Lena ser hur Niklas har det.
Som om en obändig impuls kom, från ingenstans, så tar
nu Lena och sträcker Niklas sin spade med ena handen. Niklas tar spaden.
Det intressanta är då Lenas handling och ansiktsuttryck. När hon ger
Niklas spaden är hon i ett tillstånd som av förundran, eller förbryllelse. Men
så fort hon ser spaden i Niklas hand så blir uttrycket ett annat, förundran
består men nu är hon överlycklig, som om något hänt, som stått helt utom hennes
försorg.
Lena är så glad, som om hon fått en mycket större gåva än vad Niklas fått.
Niklas är mest förvånad och ser mer på spaden än på Lena.
Och förstås, det är ju givandet som är miraklet, inte tagandet. Man tar vad
man får. Men var kommer den bissarra idén att ge bort sin spade ifrån? Jo, från
den kapade hjärnan hos Lebnna. Lenas hjärna är kapad av rättskänslan och
empatin.
För att rättskänsan och empatin skall förmras i världen , så har Lenas DNA
blivit infekterat av rättskänslan s idé.
Ty vore det nu bara en evolutionär
process, så skulle Lena ha varit mer införstådd med vad det innebar att g
ebort spaden. För henne i givandets ögonbick, så är det emeellertid något
annat. Hon blir helt häpen. Hon har ingen aning om varför hon gav bort spaden,
men när hon ser att hon gett bort den, så fylls hon av 1.) glädje samt 2.)
insikt. Ty Lena inser, efter att hon av en Okänd Makt, tvingats att ge bort
spaden, att detta var en god idé.
Så är nu livet infekterat av det Rättas idé, likt en toxoplasma gondii.
Kaj Bernh. Genell 2021. Copyright K. B. Genell 2021.
