Visar inlägg med etikett gud. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gud. Visa alla inlägg

fredag 23 juni 2017

Miljöbovar i midsommarnatten.

De största miljöbovarna är givetvis alla dessa människor som håller på att sprida sina avkommor överallt. Alla dessa män som vill ha barn som för deras usla gener vidare, och alla dessa kvinnor som ploppar ur sig ett barn i varje buskage för att barn är gulliga. Om man ... generaliserar. Det är människor som är hotet mot planeten, men åt detta görs ingenting. Och varför då då? Varför talas det aldrig om detta. Nej, för att i vår kapitalistiska värld finns det ingen som tjänar pengar på en befolkningsminskning. Alla som gör storkovan gör det på att det finns hur mycket folk som helst. Alla tjänar på det. Utom planeten själv.
En uppmaning i midsommarnatten är nu därför till alla människor jorden runt: knulla med kondom, så skräpar ni inte ner i naturen, med barn! ( Så enkelt är det.)
Glad midsommar!

måndag 17 april 2017

Oanständig Jackelén

         Jaha, idag, den 17 April, förklarade ärkebispen att folk är mer religiösa än dom tror. Hon tar alltså ifrån gemene man rätten att definiera sig själv. Så har hon sofistiskt frågat folk vilken gud det är de icke tror på. Smått förvirrade har folk svarat. Så säger då, inväntande, Antje Jackelén, glatt:" Den tror inte jag heller på, Gud är inte sån."
        För det första är det alltid den som förespråkar existens av något som har bevisbördan. Sen är det givetvis en sanslös elakhet att få människor att ge en definition på det som nästan är hopplöst att definiera, även om man nu TROR. De mest skarpsinniga yrkesfilosofer och kyrkofäder och statsteologer har misslyckats.
       Jag tänker nu inte missfirma bispen på det sätt hon har gjort med andra. Det vore lätt, om man skulle sänka sig till hennes låga sofistik. Jag kan bara uttrycka mitt förakt. Vi lever idag i en tid när ideologier är mycket viktiga. Sånt skiter hon i. Hon vill bara vinna resonemanget och sätta folk på plats. Fy fan!

söndag 24 juli 2016

Camilla Lif 2

Jo producenten för gudstjänsten lät meddela att Camilla Lifs gudstjänst var inspelad INNAN HÄNDELSERNA i Nice och München, så innehållet i gudstjänsten skulle därför - tydligen, enligt producenten - inte ses som relevant. Eftersom världen nu plötsligt var annorlunda.

Som om nu plötsligt Gud var en annan, eller inte fanns längre, eller världen, eller i alla fall att något var fel med predikan.

Jag tänker på Wittgenstein, som önskade sig en religion utan ord. Inte dumt!!!!!

Suck!!!!!!

Camillas Lifs tanke glider hegellikt framåt

Så hörde jag på gudstjänst på radio idag. Och Camilla Lif berättade intagande om en människas liv. Från barnets förundran över myran, till tonåringen och det stökiga med att finna sig själv, över i skepticism, och så i det nödvändiga i att få uppgå i en större gemenskap, och att få Gud som vän, och slippa tänka på självförverkligandet. Ja, alltihop var mycket intagande, och jag såg allt framför mig, och det var så lätt och bekvämt det hela.
Filosofiskt var det inte så olikt Hegels Fenomenologi, tänkte jag. Allt växte och gick över i det andra, och Guds dörr stod på glänt, likt Världsandens hos Hegel, i slutet av Världens Dag. Allt följde en naturlig gång. Hos Lif var det bara att titta in hos Gud och slå sig ner; skippa frågan om hans existens, bara sätta sig. Inget avgörande val. Trilla in och slappna av, liksom. Så förklarade en gång Kierkegaard för dom som ville höra på, att allt inte alls gick automatiskt, som hos Hegel ( och som hos Lif ), men att allt faktiskt krävde att man blev allvarlig, och att man valde att gott och ont fanns, och att Gud fanns. Man kunde inte släntra fram genom livet.
Personligen har jag aldrig kommit på att slå mig ner hos nån som jag inte tror existerar och ha som vän. ( Den okända kamraten. Jfr. Britt G. Hallqvist.). Sånt kräver nog i allmänhet en kris eller två. För gemene man.
För Kierkegaard såg det mer ut som bråddjup, och som förtvivlan, innan man kunde förmå sig till att tro på något så märkligt som en gud över en så ytterligt konstig värld.
"Förtvivlan är vårt enda hopp." menade Adorno. Men i söndagsgudstjänsten var allt mer som en sommarvandring till ett gemytligt kafferep. Ja, så kanske man borde se det. Vad vet jag, stackars eländiga man?

FOUR GRUESOME STORIES

  Gruesome Stories FREE EBOOKS for 5 DAYS !!!!!!!!!!!!!! Gruesome Stories