Om Makten, om
Vetandets gränser och en Samtidighets triumf. Franz Kafkas novellfragment Vid byggandet av den kinesiska muren (
1917 ).
Vi har insprängt
i denna novell ett fragment, Det
kejserliga budskapet, som publicerades 1917 i en tidskrift, och i detta
fragment finns en liten berättelse om en kinesisk kejsare som vid sin död
sänder ett bud med en budbärare till en avlägsen medborgare i det väldiga
landet, som är så stort att inte ens himlen räcker för att täcka det. Nu är
landet så oöverskådligt - ett vanligt grepp/motiv hos FK - att budet inte ens kommer
halvvägs med det budskap, ett budskap som kejsaren bedömde vara av stor vikt.
Vi ser att denna berättelse är en omvändning av Inför lagen, eftersom det i den kinesiska berättelsen finns en
herre, oändligt mäktig, men inte mäktig nog att framföra sitt budskap.
Kejsarens makt räcker inte till inför omständigheterna. Omständigheterna är att
han har makt nog att få den avlägsnaste medborgare att oändligt vänta på ett
budskap. Förgäves drömmer denne presumtive mottagare - egendomligt nog - vid
sitt fönster om att få ett budskap från sin kejsare. Detta är det märkliga i
berättelsen och denna märklighet är i viss grad lik Pascals berömda paradox om
Gud som inte har möjlighet att bygga en mur som är så hög att han inte själv
kan klättra över den..
I den
inramande berättelsen om muren är det – mitt i ett stilvirtuoseri - själva
maktanalysen som är väsentlig, också där, liksom i Inför lagen.
Här ”finns”
ingen död Gud. Folken i det väldiga riket längtar efter sin kejsare, men de vet
inget om honom, inte vem av dem som lever, vilken dynasti de lever i ….
Kejsaren må finnas eller ej, budskap komma fram eller inte … Avståndet är så
enormt att det faktiskt inte spelar någon roll om Kejsaren finns. ( Hösten
innan – 1916 – hade Österrike-Ungerns Kejsare Franz Josef dött.). Strukturerna
finns, och längtan hos mannen av folket. Längtan är här en psykisk storhet som
bär upp dels själva riket, dels halva berättelsen, liksom att den rädsla är
stor för nordfolken, rädslan som bygger hela kinesiska muren, medan nordfolken
i själva verket aldrig har hotat det väldiga riket, och enbart förvånade ser på
hur hela den väldiga muren byggs, och den byggs så intrikat och mångförslaget,
att man kan tro, att meningen med muren bara delvis är att skydda. Den har andra
syften men också mening i sig själv. Det antydes att dess egentliga mening – av
en spekulant – skulle vara att vara en verklig ny grund till ett Babels torn.
Månne det? Man misstänker att berättelsen även handlar om författande. Om Kafkas eget. Dess tema är givetvis även
som ofta hos Kafka: om makt.
Berättarglädjen är i denna berättelse av ett helt enastående slag. Kafka
är aldrig bättre än när han får oscillera över betydelserna som i denna
älskligt fabulerande prosa.
