Jackelén och klimatkrisen.

Ärkebiskop Antje Jackelén har en ovanlig förmåga att lägga sig i saker, som berör problem hon inte har kompetens till att behandla. Så nu detta med klimatkrisen. Här påstår Jackelén i ett brev - ett biskopsbrev gunås - att klimatkrisen även är en existentiell kris. Inget kunde vara mer felaktigt och VILSELEDANDE. Klimatkrisen 'är nämligen REELL. DEn handlar om de reella förutsättningarna för det mänskliga livet på jorden. Att då börja tala om existentiella problem är att minska krisens allvar. Det förhåller sig nämligen så att existentiella problem - enligt den intellektuella traditionen i Västerlandet - är sådana problem som människan ställs inför ( eller tror att hon ställs inför ) NÄR EXISTENSEN ÄR GIVEN. När jag således går omkring i livet och tänker: " Jaha, här går jag och existerar. Vad i all sin dar skall jag ta mig till med all denna stora, rika existens?" Då är det ett EXISTENTIELLT resonemang. Om jag är hotad till livet, då är det inte en existentiell fråga. Det är det en REELL. Så då ser ni hur fel Jackelén tänker. Bevekelsegrunden - omedveten eller medveten - bakom hennes resonemang är förstås att hon menar att KYRKAN och bönen och prästen och prästinnan HAR EN PLATS I SITUATIONEN. det har KYRKAN INTE. Det handlar om POLITIK och om människors ansvar för sin nedskräpning och övrig påverkan. Inget annat! Att tala om existensen är att blanda bort korten. Här gäller enbart REELL HANDLING. Inget som helst annat. Vad Jackelén önskar är - förmodligen - bara att få äta middag tillsammans med världsledarna. Och det tycker jag vi skall förmena henne.