Slims polisonger
Det Beigea Huset. Första kapitlet. Gubben Damian bodde i svängen ner mot havsviken i ett beigefärgat, imposant hus, en solid trettiotalsvilla med spetsigt brutet tak, kunde förmodligen ha varit vackert om det inte hade haft just den fadda, beigea tonen. Någon tycktes nästan ha ansträngt sig för att få fram den absolut mest gräsligt beigea kulör som var möjlig i hela det färgspektra, som är uppfattbart för det normala mänskliga ögat. Det fanns nog bara en sådan ton, tänkte Slim, lätt raljant, när han cyklade förbi på sin gamla Crescent, på vilken växeln knappt fungerade alls och kedjan hängde och rasslade och nästan skrek ut att denna tvåhjuling var livsfarlig. Tomten var måttligt vårdad, men besatt en viss charm, samt en hels serie av hela trakten mycket beundrade äppel- och päronträd av olika sorter, som vittnade om att någon av de tidigare ägarna hade varit en ympkonstens mästare. Att huset en gång haft en färgton, som av maj...