Fortsätt till huvudinnehåll
Poem
Klockor och hattar.
Vi reste länge. Solen
lyste varmt. Vagnen stannades vid några träd. Där stod en svartögd bandit och
flinade oss upp i ansiktet, när vi tvingades överlämna våra klockor och hattar
till hans son. `Tar han då inte bättre vara på sitt barn? `, tänkte vi,
sneglade lite på varandra och borstade sen vägdammet av jaketter och parasoller.
------------------------------------------------------------------------
Kommentarer
Skicka en kommentar