Den subversive Kafka.

       Då handlingen i romanen Processen inte är satt att belysa de tillgängliga lösningarna på rättsfilosofins problem och korruptionens mekanismer, genom att belysa en existerande rättsordning, så kommer FK undan med en förödande kritik av detta allt genom att belysa maktens och rättens problem och mekanismer i förhållandet till en okänd makt, vilket ju endast kan ske genom djupaste ironi. Endast genom ironi – eller givetvis metafysik - kan man hänvisa till okända makthavare och kunna sätta i perspektiv sådana. Och därmed givetvis alla andra också. Kafka blir således en subversiv kritiker, en passant, och leende, utan att kunna konkret beslås med denna subversivitet.