I.
Vad handlar Franz Kafkas Amerika om? Amerika kanske? Kafka avser ju i viss mening faktiskt U.S.A, ty stadsnamn som New York och San Francisco finns med. Vissa detaljer, typiska för USA är ju från början lite deformerade i Kafkas tappning, bl.a. genom den famösa inledningsdetaljen, beträffande vad frihetsgudinnan faktiskt håller i sin högra hand. Enligt romanen håller hon ju ett svärd i handen, och icke alls, som i verkligheten, en upplysningens fackla. Detta skenbart så obetydliga faktum, denna alteritet, kan ju ses emblematiskt. Karl Rossmanns omgivning är på flera sätt odefinierad och deformerad till anonymitet. Det är om det odefinierade det handlar, inte om det verkliga. Det handlar om sken, inte om substans. Det handlar om något som svävar, inte om något som är stabilt. Det handlar mer om att det inte handlar om något. Ty om romanen skulle handla om en person, så skulle det vara nödvändigt, att omgivningen var mycket stabil. Principen för romaner är nämligen den att man tolkar hjälten utifrån omvärlden, samt omvärlden utifrån hjälten, i ett dynamiskt växelspel.
Vad handlar Franz Kafkas Amerika om? Amerika kanske? Kafka avser ju i viss mening faktiskt U.S.A, ty stadsnamn som New York och San Francisco finns med. Vissa detaljer, typiska för USA är ju från början lite deformerade i Kafkas tappning, bl.a. genom den famösa inledningsdetaljen, beträffande vad frihetsgudinnan faktiskt håller i sin högra hand. Enligt romanen håller hon ju ett svärd i handen, och icke alls, som i verkligheten, en upplysningens fackla. Detta skenbart så obetydliga faktum, denna alteritet, kan ju ses emblematiskt. Karl Rossmanns omgivning är på flera sätt odefinierad och deformerad till anonymitet. Det är om det odefinierade det handlar, inte om det verkliga. Det handlar om sken, inte om substans. Det handlar om något som svävar, inte om något som är stabilt. Det handlar mer om att det inte handlar om något. Ty om romanen skulle handla om en person, så skulle det vara nödvändigt, att omgivningen var mycket stabil. Principen för romaner är nämligen den att man tolkar hjälten utifrån omvärlden, samt omvärlden utifrån hjälten, i ett dynamiskt växelspel.
Man anar att Frihetsgudinnan ger
den å ångbåten infarande Karl, och åt läsaren jämväl, en blinkning, en dubbel
invit med innebörden: detta land ni nu
möter är ICKE någonting likt vad ni alla förespeglats! Om nu romanen inte,
enligt mig då, handlar om Karl, varför alls diskutera denne? Jo vi diskuterar
honom som figur? Figur alltså, icke person.
Figuren har ingen mening i sig, inget vara såsom egentlig agent, men
den har en funktion. Så behandlar t.ex. Martin Walser och Theodor Adorno också Kafkas
romanpersoner som figurer. På ett sätt. Det är dock svårt att konsekvent behandla
en litterär figur som något annat än agent och som en bild av en människa. Vi
kommer inte helt lyckas här i detta alltigenom. Men vi skall försöka ha in
mente att Karl Rossmann är en figur. Om vi inte gör det, så förlorar vi, enligt
min mening, ett väsentligt perspektiv och hamnar i metafysik.
Vid tidpunkten för författandet
av Amerika hade Kafka i gudomlig yra författat Domen och Förvandlingen.
Två av de mest fantastiska noveller som någon på någon planet har skrivit. Det
vore märkligt om Kafka, fortfarande i berusning över att ha undfått diktarens
gåva, icke skulle prova att skriva något storslaget, en roman, ärelysten som
Kafka var. Som till exempel en stor roman, där han – författaren – komplett och
avsiktligt offrar en figur, Karl Rossmann, på konstens altare, för att bygga upp
en värld såsom människa, en människovärld, d.v.s. en människa i form av en
roman, under det denna människas helt yttre förkrympta, amputerade gestalt
förlöjligas, medan man tar vara på något helt annat, en totalitet. Således avser Kafkas ursprungliga titel ”Den försvunne” INTE en ung man vid namn
Karl, som förlorar sig i USA, men den syftar på en ung man som RAKT FRÅN BÖRJAN
förloras i, försvinner in i en roman. Otroligt raskt. Figuren Karl, som vi nu kallar
honom, kommer således att definieras inte så mycket av sina tillkortakommanden,
som av vad han berövats, samt på det sätt denna figur på grund av att man
berövat honom något - somliga kallar detta stöld-,
totalt försvinner in i romanen, under flykt undan, men alltfort ändå in i,
själva berövelsen, försvinnandet. Om nu någon - författaren? - har snott Karls
själ, så tänker författaren sannerligen söka upp denna själ, även om det så
innebure döden, för berättelsen, i det att berättelsen, anlagd för det oändliga
som den var, inte någonsin, på grund av
sin egen inneboende struktur,[1]
kan fullbordas.
Nu kan man definitivt inte säga, att vad
Karl har berövats, det har han berövats av glömskan, av den obarmhärtige Censorn. Nej, något mer radikalt har
skett. Snarare är det så med glömskan, att det är genom denna egendomliga
fakultet som Karl, på ett indirekt vis, återfinner något av det han så massivt och
så grundläggande har förlorat.
I novellen Domen finns en hjälte, Georg Bendemann, som av sin far och av sig
själv – i delad skuld - förvägras livet. I Förvandlingen
är det icke stort bättre med Georg Samsa, som kommit så i konflikt med
arbetsvärlden, das Man[2],
och med sina föräldrar, att han förvandlas till en insekt och dör. I Amerika har nu en ung man, Karl, som
förförts av en tjänsteflicka, blivit förvisad till ett högst egendomligt land,
långt, långt borta. Det är just obarmhärtiga öden som dessa unga män drabbas
av. I en personlig, kontext kan man se dessa historier som Kafkas fantasier om
straff. Men för vad? Vad var det nu som den unge Franz hade gjort, som kom
honom att så intensivt och ytterligt närgånget sysselsätta sig med straffet i
sin litterära fantasi? Kafka nämner själv ingenting om detta. Han bara säger
att han fötts på fel sida i tillvaron. Att hela hans liv är litteratur. Om
Kafka vet vi, trots att vi har massor av skrifter och brev, givetvis mycket
litet. Nästan ingenting.
Amerika skrevs under en period i Kafkas liv
som präglades av intensivt skapande. På några månader, från 22 sept. till 6
dec., skrev Kafka över 400 manussidor.[3]
Just denna höst 1912 gjorde den ostentativ poetiskt begåvade Kafka enastående
bedrifter inom litteraturens område. Domen[4],
Förvandlingen[5] och
inledningskapitlen till Amerika
författades. Hans situation präglades i övrigt av arbete på försäkringskassans
skaderegleringsavdelning. Han hade under sommaren detta år, då för övrigt Titanic gick under och då första
Balkankriget bröt ut, träffat Felice Bauer, och så i september inlett brevväxlingen
med henne. Fadern krävde att Franz skulle engagera sig mer och mer i en
asbestfabrik som fadern köpt tillsammans med en svåger till Franz. Konflikten med
fadern blev under detta år sällsynt svår, och Franz hotade i ett samtal med sin
vän Max Brod t.o.m. att ta livet av sig. Detta var enda gången i Kafkas liv som
han framställde sådana tankar i öppet ljus. Och ändå denna enastående, furiösa,
kreativitet. Eller kanske just därför.
Tankar
på en roman om Amerika hade uppstått under förvåren 1912 eller ännu tidigare. Kafka
hade blivit mer och mer inspirerad av föredrag om Amerika han hörde, av diverse
litteratur om USA och om arbetarrörelsen där, av emigrerande släktingars brev
samt dokumentärfilmer om landet på bio. Kafka gick mycket ofta och gärna på
bio. Utkast till Amerika
förfärdigades under våren. Kafka i brev 10 Mars 1912 till Felice om ”Der Verschollene”.:” ”etwa 200 Seiten
einer gänzlich unbrauchbaren, im vorigen Winter und Frühjahr geschriebenen
Fassung”[6].
Denna brände sedan FK. Det riktiga
arbetet började så, på nytt, efter en dröm, natten 10/11 Sept.1912:
”Dröm med hav och krigsskepp. Till höger såg
man krigsskepp. Vi var i New Yorks hamn. Jag
vände
och vred mig, fritt utsatt från alla sidor av den friska luften.”
11
Nov. I brev till Felice: ”Historien jag skriver, och som förresten är anlagd
för oändligheten ( ins Endlose ) , heter ”Den försvunne” … För närvarande är 5
kapitel färdiga, det 6:e närapå.”. Brod konstaterar under hösten, att Kafka är
i extas över dels sina drömmar, dels sitt ”amerikamanus”, och arbetar febrilt
på det.
[1]
Denna struktur är, i sina huvuddrag,
behandlad i min skrift Kafka and the
kafkaesque.
[2]
”Mannet”.
[3]
Jfr. Reiner Stachs biografi Die Jahre der
Entscheidungen ss. 190ff.. Stachs
biografi är den mest omfattande av alla skrifter om FK.
[4] ( Das
Urteil ),
[5] ( Die
Verwandlung
[6]
”200 sidor av en helt obrukbar, förra
vintern och våren skriven version”.
forts. följer ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar