Att komma ihåg, att erinra, det är
att dröja vid något förflutet. Att komma ihåg något är inte bara rörelsen
bakåt, men också stannandet en liten stund där bakom. När man erinrar sig, så
letar man på en försvunnen plats, en plats som endast finns i det bedrägliga
minnet.
Den som inte vill minnas, den
människan glömmer. Om man aldrig vill återvända till svunna tider, så glömmer
man dessa tider. Och om man glömmer dessa så finns de knappt. Men då och då kan
man bli påmind om något glömt, och sedan Freud så vet vi att vi faktiskt kan
bli påminda om något genom att helt förargligt glömma.
Om man glömmer ett paraply så kan
orsaken till glömskan vara att Censorn vill påminna oss om något.
-------------------------------------------------------------------------
Nu är det dessutom så att den
glömska som berövat Karl en paraply kan ses som en glömska som inte berövat
honom ett redskap, men mer en accessoar eller ett … plagg. Således kan man säga
att Karl har blivit mer ”naken” nu, utan paraply. Kofferten är mer reell. Den
är inte så knuten till personen som paraplyn – och senare även hatten (!) är. Hatten
som också den blir tagen av glömskan.
Ingenstans iKafkas Amerika är Karl reellt
naken, men han strippas alltså på paraplyn och på hatten.
Detta
gör honom, immigranten, än mer sårbar i sitt nya land. Men helt visst öppnas
även vissa möjligheter mer för den sårbare än för den utomordentligt
välrustade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar