tänker jag då

                      VID ETT UTREDANDE av Franz Kafka och, mer precist, kafkabegreppet är det svårt att inte med detsamma bli belägrad av tanken på motsättningar. Hos och kring denne författare, en av vår tids mest berömda och egenartade, tycks det finnas motsättningar i överflöd. Det är inte bara så att liv och verk tillsammans bildar en bestämmande motsättning. Det finns även motsättningar runt Kafka, det fanns en gång motsättningar i den livsmiljö han växte upp i, motsättningar i det liv han levde, och det finns analogt ett flertal dominanta, determinerande, unika motsättningar i hans banbrytande verk. Alltihop således kringgärdat   av och sprunget ur stora motsättningar, allt lever dessutom ACCENTUERAT av motsättningar.                   Kafka tog i sitt skrivande – som många författare gör - sitt liv,...

Jag tror att människor just nu - i följderna av internettet och globaliseringen - accentuerar den Andre som Annan för att de klart insett att den Andre är Samma och att detta skrämmer dem. Så är detta en tillfällig reaktion innan vi alla under tvång inser att vi på ett någorlunda rationellt sätt samsas om allting.

        Ottla Kafka intog en särställning i Franz liv.       Ottilie Kafka, alltid kallad Ottla, föddes - alltså  29 Oktober 1892 i Prag, och var Franz´ yngsta syster, det sista barnet. Hon gick ut en flickskola och en fortbildningsskola, och arbetade sedan i faderns affär, - ofta tolv timmar om dagen, och var den som öppnade för personalen på morgonen.       Hon var inte bara charmig favoritsyster, men stod Franz allra närmast, genom hela hans liv, av alla människor. Hon hade samma egenartat mörka hy som Franz. Hon blev - kanske genom FK - intresserad av den blomstrande sionismen, och gick entusiastiskt med i en klubb för judiska flickor och kvinnor. Hon tyckts ha varit det gladaste ( och argaste ) av syskonen. Hon beslöt sig under första världskriget att ta över ett litet gods i västböhmiska Zürau, norr om Prag, som tillhörde systern Elli Kafkas man Karl Hermann, understödd av Franz. Saken...

Det finns ingen AI. Det begreppet, och den företeelsen, är en contradictio in adjecto . Intelligens är förmågan att förstå. Ingen maskin kommer nånsin att kunna förstå en människa. Ingen maskin kommer nånsin att förstå en bok. Ingen maskin kommer nånsin att förstå varför en novell av Franz Kafka är bra eller storheten hos Gauguin och hos Berlioz. Det är sådana saker som är intelligens. Det andra är automatik, vilket alltihop är extrapoleringar vilket inte har ett dyft med förståelse att göra.

Det var en dålig åklagare som inte kunde åstadkomma ngt bättre i fallet Machiarini. Vad utbildar man för jurister numera?

När jag hör en beskrivning av vad årets ekonomipristagare har presterat kan jag inte låta bli att tänka. Jaja, det är ingen rocket science precis.

Absolutely insane ......

En närmast löjlig händelse, denna NMR-demonstration. Ett tusental personer, som inte har något stöd i samhället, ställer till oreda kring några vansinniga åsikter. Låt dom demonstrera, givetvis, men skit i dom!