HÄMNAREN ( Roman av Kaj Genell )
HÄMNAREN KAPITEL ETT D ET VAR TIDIGT en vårdag i Maj när Nils Tidhafre slog igen fängelsegrinden bakom sig med en vid rörelse av höger arm. ”Inte en dag för tidigt!” ropade han ut i morgondimman, säkrade greppet om sin lilla grafitgrå portfölj, där han bar några böcker och diverse småsaker, som han velat ha med sig från anstalten ut i sin nya tillvaro. Han hade ingen brådska, men satte ändå klackarna i gruset på ett sätt som kunde fått en betraktare att tro att vi här hade att göra med en person som visste vad han ville och ämnade uppnå sina mål fortast möjligt. Tidhafres omedelbara mål var en busshållplats, där en buss, som skulle ta honom till Uddevalla, skulle avgå om en halvtimme. Ljudligt visslande tog han sig fram på den dåligt asfalterade vägen, som slingrade sig fram genom ett stenigt jordbrukslandskap där våren nu kom den första grönskan att spira på björk och al. Nils var inte särskilt intresserad av natur, men blockade ändå en vitsipp...