tänker jag då

  Inledningar. En mycket långlivad litterär teori, som det säkert ligger en hel del sanning i, är den, att en roman ( el. likn. text) är mycket beroende av sin inledning, sin början: att själva början med automatik för in berättelsen på ett visst spår, - den preformationistiska teorin, ( Jfr. J.Derrida, Writing and Difference,(Ecriture et différence), s.23. )eller på vissa möjliga spår, ger det tonfall och den språk- och bild- och tankemässiga rymd som fortsättningen helt enkelt får rätta sig efter. ”När den sextonårige Karl Rossmann, som sänts iväg till Amerika av sina stackars föräldrar därför att en tjänsteflicka förfört honom och han fått ett barn med henne, närmade sig New Yorks hamn på ångaren, som nu saktat farten, fick han se den länge siktade frihetsgudinnans sataty liksom i solsken som plötsligt blivit starkare. Hennes arm med svärdet stack upp på ett nytt och slående sätt, och kring hennes gestalt blåste de fria vindarna. Så hög ! sade han till sig själv, men samtidigt s...

  =========== IT IS A GLOOMY FACT that the outsider has been assigned to be the interpreter of our world. Perplexed we are in this situation. So very often the major literary works are written by people, men or women, that scarcely participate in ordinary life at all. They are outsiders, people on STAND-BY. And the truth about our civilization still has been seen as THEIR task to interpret. WHY IS THAT? TRUE enough that you, in SOME SENSE, have to look at things at some distance to be able to discern the determining features, but the great amount of people, that actually never have been part of society, that has managed to be the depicters of this society is stunning. We might narrow the scope, for just one moment. AMONG those who have indulged in writing Cultural History, History of Ideas, and the like, i.e. persons like Giambattista Vico, Johann von Herder, Burchardt, Nietzsche, ( Hegel ), Egon Friedell, Oswald Spengler, Weber and many modern Meta-Historians; we might...

  REFLECTIONS ON ART AS A WHOLE     Picture: "At the gallery" - Kaj Bernh. Genell, Oil. 2022.                                                                 Enjoying ironic Literature, UNMASING the Dream and ADOPTING Nationality as a Self-satiric masque. An essay of the future   Kaj Bernh. Genell               PART ONE. ART AS IMMEDIACY AND revealing force …                                                                          I                                     ...

 T JUVLYSSNA PÅ TILLVARONS HJÄRTA KAPITULA ETT ATT TJUVLYSSNA PÅ TILLVARONS HJÄRTA När en far är på vårpromenad i den stora stadsparken med sin enda dotter, som just fyllt fyra, så händer det inte sällan att han hivar upp henne på sina axlar, och låter henne rida där. Dottern är förtjust. För att ytterligare förstärka dotterns förtjusning, så brukar då fadern ta henne i sina armar och lyfta henne ännu högre. Sen låter han henne falla, för att ta tag i henne när hon närmar sig marken. Dottern hisnar. Känslan i magen får henne att skrika av glädje. Ingenting i världen går upp mot det hisnande.   Jag har själv alltid haft lätt för att bli entusiastisk. Alldeles för lätt. Ja, man kan nog säga att det har blivit något av ett problem för mig, detta med alla översvallande intressen till höger och vänster. Ty det är just så det förhåller sig. Ni kanske inte tycker det verkar vare sig originellt, skadligt eller speciellt märkvärdigt. Men jag kan försäkra er, och ni håller sä...