tänker jag då

  Nils Steiner anländer till Boxeby   I love power. But it is as an artist that I love it.   I love it as a musician loves his violin, to draw out its sounds and chords and harmonies. ( Napoleon )     Oftast rådde det fullständig tystnad i Fjerrered. Horisonten här ute var vid. Himlen hög. Det var ett låglänt, om hösten ganska grått lantbrukslandskap. Om något hördes en sådan här dag med lugnt väder så var det i någon liten enskild gren, där vinden alltså ryckte i dess barkhölje. Ett litet ljud kom då från det luften gled över grenen. Samma med det halvvissnade gräset som stod invid vägen. Bara ett mycket litet ljud, när vinden strök över stråna. Hellre än att beskriva denna frånvaro av ljud kan man kanske nämna att det inte var ofta man brydde sig om stadens nyheter här. Man föredrog ofta att allt var som det var. Ofta var det så här. Lugnt. Och ordet ”ofta” är just ett sådant ord som beskriver händelser på landet. Ofta händer saker på lan...

      KAPITEL TJUGONIO     TORSDAG: OM RETORIKEN       “The victory is not gained by the men at arms, who manage the pike   and the sword; but by the trumpeters, drummers, and   musicians of the army.” ― David Hume,   A Treatise of Human Nature     När de nu allihop – vid tvåtiden på torsdagen i ett givmilt solsken - satt på de vita trästolarna på baksidan av Boxeby och Ella och Pauline serverade kaffe, föreslog Tutor att Nils skulle berätta lite om vad han höll på att skriva för något. För att skingra våra tankar, som drängen sa. Herbert ville verkligen höra om detta, vilket han också sa. Nils verkade i eld och lågor, även om han flera gånger muttrat om U.S.A. och inte alls tyckte, att det ämnet verkade uttömt.            ”Livet”, började Nils, medan han på sitt vanliga sätt nästan oavlåtligt sneglade åt vänster, blottande sitt ögas vit...