J. Lacan

 

Lacan, J. Lacan skrev en uppsats om paranoid psykos 1932.( Sände den till Freud, - fick ett avmätt tack.)

Den Andre-filosof. Den Andre är symboliserad med bokstaven A.

Det vanliga objektet i den omgivande världen kallade L. för a. ( litet a ).

Subjektet är – i Nietzscheansk tradition omöjligt ”en komplett röra av inbillade identifikationer”,” en styrd paranoia”, betecknas med ett S med ett streck över ( jfr. Derrida.)

för att beskriva det genomkorsade S-et använder L. skillnaden mellan det imaginära och det symboliska ( den tredje dimensionen hos L. är det reella, som är det omöjliga, som Tinget i Sig”), skillnaden mellan subjektet och egot (Je), - det symboliska har en försäkrande, lugnande effekt, och är i form av den symboliska ordningen lika med  både non-sens och det omedvetna.

L. försöker åstadkomma en förståelse av den symboliska relationen mellan S och världen genom att låta oss lära känna de symboliska relationerna mellan S och den stora A ( urfadern), eftersom en sådan förståelse gör världen lite bättre än om man söker relationen mellan S och litet a, en relation som annars är imaginär, fattig och saknar dialektik.

”Stilen är mannen” säger L., ”d.v.s. stilen hos den man vi talar till.”

 

Den Andre, A, har massor av innebörder i L.s skiftande och impulsiva produktion.

1.)    Språket som A.

2.)    A. som den universella diskursen.

3.)    3,) A = Sanningen

4.)    4.) A=god tro ( jfr. Sartre.)

5.)    5.) A =talet.(pratet.)

6.)    6.) A. som platsen där koden formuleras, där A. triggar sig själv, och därför är A det omedvetnas diskurs, A. som alltid oroar mig

7.)    7.) A= den fundamentale Andre som mitt tal verkligen är adresserat till, långt bakom den synliga adressaten.8.) A som begärets A, det omedvetna som begär, ogenomträngligt för S. som dess slav.

A kan kanske helt enkelt kallas för Det omedvetna. ( Der andere Schauplatz.”)

Att använda sig av A. förutsätter att medvetandet är villigt. Den alltid imaginära relationen mellan S och litet a är bara störande. (Verkligheten är omöjlig.”) Den enda viktiga relationen är den mellan S och A. Analytikern försätter sig som ett ego (Je) i A.s position för analysanden. För att tolka denne.

Att det är svårt att förstå A, uttrycks med överstruket A. Liksom överstruket S.

Mot slutet av sitt teoretiska bygga ersätter L. så småningom delar av A med a för att kunna möta en hel person i analysen, en Integer, och utropar:” Släpp aldrig din lust, ditt begär.”( Se till att aldrig förlora ditt begär!)

 

--- Som gammal blev L. mystiker och förlorade sig i matémen, och figurernas värld och kan sägas drunkna i eklektiken. Var som helhet maktmänniska och en god aforistiker. Språket är alltid i centrum, som en förutsättning för det omedvetna. Detta understryker L. ständigt.