Sanning

Utan ett visst mått av förakt vore man ju odräglig.

Min studentstil. Ett ungdomsminne.

Idag har jag bestämt mig för att slöa. Ligger på sängen med radion på och en kavring och citronsaft bredvid mig. Kom att tänka på att jag tagit studenten. Det var 1963 på Majornas HAL i Gbg. Och så kom jag ihåg studentstilen. Det hette så. En uppsats i svenska för studentexamen. Ämnet jag valde, av ca. ett 10-tal var "Yrkesval". Jag ägnade sida upp och sida ner åt att reda ut det ansvar jag som välutbildad ( man var det då om hade studentexamen ) hade till samhället, och att jag insåg att jag måste betala tillbaka min utbildning ( som student ) genom att välja något samhällsnyttigt, som lärare eller dylikt. I slutkapitlet desavouerade jag hela resonemanget och menade att jag skulle bli äventyrare, och att jag egentligen inte hade några bra argument för detta, som det nu inte ens var något yrke, att resa jorden runt och livnära sig på ströjobb.

Uppsatsen blev, som ni ser, skäligen dålig. Meningslös. Och det visste jag, men jag visste inte att den nu skulle bli föremål för rabalder. Man ville inte godkänna den. Den var undermålig! Flera lärare trätte. Och det hela kunde fälle mig eftersom jag redan hade ett underkänt ämne. Mitt stora A i Teckning skulle bara kunna rädda ett underkändt, men inte två! ( Sådan terror fanns på denna tid. Man kunde bli kuggad och stå utan vit mössa.) Man godkände till slut.

Nu gick jag in på nätet på Majornas läroverk och sökte efter denna, en av mina tidigaste alster. Men alla studentstilar från dessa år var försvunna. Arkiven saknas.

Jag minns dock att uppsatsen, liksom allt jag skrev i skolan, var skriven i auktoritetstrots just för att (!) vara absurd. Det var som om jag levde i en dröm. Nu stirrar jag på kavringen och citronsaften och tänker skräckslaget:" Har jag vaknat?"

Mmmm

Girl

Bild 659

Bird