Cnn

Vy

Aliquando .... För övrigt

För övrigt anser jag att man i hela världen borde införa barnbegränsning. Börja nu. Det blir jobbigare och jobbigare att stoppa folk från att överbefolka planeten.

Cloud

Kafkas Amerika - En ekfras i ett antal delar. Del I.

               I. 

 Vad handlar Franz Kafkas Amerika om? Amerika kanske? Kafka avser ju i viss mening faktiskt U.S.A, ty stadsnamn som New York och San Francisco finns med. Vissa detaljer, typiska för USA är ju från början lite deformerade i Kafkas tappning, bl.a. genom den famösa inledningsdetaljen, beträffande vad frihetsgudinnan faktiskt håller i sin högra hand. Enligt romanen håller hon ju ett svärd i handen, och icke alls, som i verkligheten, en upplysningens fackla. Detta skenbart så obetydliga faktum, denna alteritet, kan ju ses emblematiskt. Karl Rossmanns omgivning är på flera sätt odefinierad och deformerad till anonymitet. Det är om det odefinierade det handlar, inte om det verkliga. Det handlar om sken, inte om substans. Det handlar om något som svävar, inte om något som är stabilt. Det handlar mer om att det inte handlar om något. Ty om romanen skulle handla om en person, så skulle det vara nödvändigt, att omgivningen var mycket stabil. Principen för romaner är nämligen den att man tolkar hjälten utifrån omvärlden, samt omvärlden utifrån hjälten, i ett dynamiskt växelspel. 

              Man anar att Frihetsgudinnan ger den å ångbåten infarande Karl, och åt läsaren jämväl, en blinkning, en dubbel invit med innebörden: detta land ni nu möter är ICKE någonting likt vad ni alla förespeglats! Om nu romanen inte, enligt mig då, handlar om Karl, varför alls diskutera denne? Jo vi diskuterar honom som figur? Figur alltså, icke person. Figuren har ingen mening i sig, inget vara såsom egentlig agent, men den har en funktion. Så behandlar t.ex. Martin Walser och Theodor Adorno också Kafkas romanpersoner som figurer. På ett sätt. Det är dock svårt att konsekvent behandla en litterär figur som något annat än agent och som en bild av en människa. Vi kommer inte helt lyckas här i detta alltigenom. Men vi skall försöka ha in mente att Karl Rossmann är en figur. Om vi inte gör det, så förlorar vi, enligt min mening, ett väsentligt perspektiv och hamnar i metafysik.

              Vid tidpunkten för författandet av Amerika hade Kafka i gudomlig  yra författat Domen och Förvandlingen. Två av de mest fantastiska noveller som någon på någon planet har skrivit. Det vore märkligt om Kafka, fortfarande i berusning över att ha undfått diktarens gåva, icke skulle prova att skriva något storslaget, en roman, ärelysten som Kafka var. Som till exempel en stor roman, där han – författaren – komplett och avsiktligt offrar en figur, Karl Rossmann, på konstens altare, för att bygga upp en värld såsom människa, en människovärld, d.v.s. en människa i form av en roman, under det denna människas helt yttre förkrympta, amputerade gestalt förlöjligas, medan man tar vara på något helt annat, en totalitet.  Således avser Kafkas ursprungliga titel ”Den försvunne” INTE en ung man vid namn Karl, som förlorar sig i USA, men den syftar på en ung man som RAKT FRÅN BÖRJAN förloras i, försvinner in i en roman. Otroligt raskt. Figuren Karl, som vi nu kallar honom, kommer således att definieras inte så mycket av sina tillkortakommanden, som av vad han berövats, samt på det sätt denna figur på grund av att man berövat honom något - somliga kallar detta stöld-, totalt försvinner in i romanen, under flykt undan, men alltfort ändå in i, själva berövelsen, försvinnandet. Om nu någon - författaren? - har snott Karls själ, så tänker författaren sannerligen söka upp denna själ, även om det så innebure döden, för berättelsen, i det att berättelsen, anlagd för det oändliga som den var, inte någonsin, på grund av sin egen inneboende struktur,[1] kan fullbordas.

   Nu kan man definitivt inte säga, att vad Karl har berövats, det har han berövats av glömskan, av den obarmhärtige Censorn. Nej, något mer radikalt har skett. Snarare är det så med glömskan, att det är genom denna egendomliga fakultet som Karl, på ett indirekt vis, återfinner något av det han så massivt och så grundläggande har förlorat.

    I novellen Domen finns en hjälte, Georg Bendemann, som av sin far och av sig själv – i delad skuld - förvägras livet. I Förvandlingen är det icke stort bättre med Georg Samsa, som kommit så i konflikt med arbetsvärlden, das Man[2], och med sina föräldrar, att han förvandlas till en insekt och dör. I Amerika har nu en ung man, Karl, som förförts av en tjänsteflicka, blivit förvisad till ett högst egendomligt land, långt, långt borta. Det är just obarmhärtiga öden som dessa unga män drabbas av. I en personlig, kontext kan man se dessa historier som Kafkas fantasier om straff. Men för vad? Vad var det nu som den unge Franz hade gjort, som kom honom att så intensivt och ytterligt närgånget sysselsätta sig med straffet i sin litterära fantasi? Kafka nämner själv ingenting om detta. Han bara säger att han fötts på fel sida i tillvaron. Att hela hans liv är litteratur. Om Kafka vet vi, trots att vi har massor av skrifter och brev, givetvis mycket litet. Nästan ingenting.

  Amerika skrevs under en period i Kafkas liv som präglades av intensivt skapande. På några månader, från 22 sept. till 6 dec., skrev Kafka över 400 manussidor.[3] Just denna höst 1912 gjorde den ostentativ poetiskt begåvade Kafka enastående bedrifter inom litteraturens område. Domen[4], Förvandlingen[5] och inledningskapitlen till Amerika författades. Hans situation präglades i övrigt av arbete på försäkringskassans skaderegleringsavdelning. Han hade under sommaren detta år, då för övrigt Titanic gick under och då första Balkankriget bröt ut, träffat Felice Bauer, och så i september inlett brevväxlingen med henne. Fadern krävde att Franz skulle engagera sig mer och mer i en asbestfabrik som fadern köpt tillsammans med en svåger till Franz. Konflikten med fadern blev under detta år sällsynt svår, och Franz hotade i ett samtal med sin vän Max Brod t.o.m. att ta livet av sig. Detta var enda gången i Kafkas liv som han framställde sådana tankar i öppet ljus. Och ändå denna enastående, furiösa, kreativitet. Eller kanske just därför.

Tankar på en roman om Amerika hade uppstått under förvåren 1912 eller ännu tidigare. Kafka hade blivit mer och mer inspirerad av föredrag om Amerika han hörde, av diverse litteratur om USA och om arbetarrörelsen där, av emigrerande släktingars brev samt dokumentärfilmer om landet på bio. Kafka gick mycket ofta och gärna på bio. Utkast till Amerika förfärdigades under våren. Kafka i brev 10 Mars 1912 till Felice om ”Der Verschollene”.:” ”etwa 200 Seiten einer gänzlich unbrauchbaren, im vorigen Winter und Frühjahr geschriebenen Fassung”[6]. Denna brände sedan FK.  Det riktiga arbetet började så, på nytt, efter en dröm, natten 10/11 Sept.1912:

 ”Dröm med hav och krigsskepp. Till höger såg man krigsskepp. Vi var i New Yorks hamn. Jag

  vände och vred mig, fritt utsatt från alla sidor av den friska luften.”

11 Nov. I brev till Felice: ”Historien jag skriver, och som förresten är anlagd för oändligheten ( ins Endlose ) , heter ”Den försvunne” … För närvarande är 5 kapitel färdiga, det 6:e närapå.”. Brod konstaterar under hösten, att Kafka är i extas över dels sina drömmar, dels sitt ”amerikamanus”, och arbetar febrilt på det.　

---

[1]  Denna struktur är, i sina huvuddrag, behandlad i min skrift Kafka and the kafkaesque.

[2] ”Mannet”.

[3] Jfr. Reiner Stachs biografi Die Jahre der Entscheidungen  ss. 190ff.. Stachs biografi är den mest omfattande av alla skrifter om FK.

[4]  ( Das Urteil ),

[5]  ( Die Verwandlung

[6]  ”200 sidor av en helt obrukbar, förra vintern och våren skriven version”.

forts. följer ...

Om Hegel.

          Georg Wilhelm Friedrich Hegel föddes 1770 i Stuttgart som son till Rentkammer- Expeditions- Rat Georg L. Hegel och hans hustru Christine Lousie , som ett av sju syskon.

         Den unge Georg blev 18 år gammal inskriven vid universitetet i det redan då berömda och ansedda ,unika ,  teologiska Tübinger Stift, där många, - nästan alla av den klassiska tyska filosofins förgrundsgestalter - , har studerat , och där han blev efter två år filosofie magister. ( med Avhandl.: Dissertatio pro magistro, 1790, se: SW.bd.I. ) Den unge borgarsonen studerade sedan teologi i tre år , och blev teol .kand. ( ......med en avhandl. ”De ecclesiae Wurtemburgisae renascentis calamititibus, 1793.) Han planerade nu att, efter föräldrarnas önskan, utbilda sig till präst. Han läste dock mera av klassisk litteratur o. antikens historia, och efter sin fars död beslöt han sig att helt ägna sig åt filosofin och det föreföll honom lämpligt att välja Bern, där han fick tjänst .

Hegel arbetade innan detta som informator ( något som var vanligt bland de, som inte hade överflöd av kapital till studier , jfr. t.ex. Kant ) i Bern och Frankfurt am Main från 1793-1800.Han samlade under tiden material till en filosofi om den subjektiva Anden. . År 1796 företog han en resa i Alperna.

          1801 disputerade H. för doktorsgraden  i Bern med en avhandling om planetbanorna (!) , Dissertationi philophicae De orbitis planetarum….,  försvarande dess tolv (ganska paradoxartat formulerade) allmänna filosofiska teser, ( se  K.Rosenkranz, Hegels Leben, s. 156ff. ), blev  privardocent 1801, varpå han blev invald i Der herzogliche mineralogische Societät . ( Mineralogi var då på modet.)

            Såsom kuriosa kan här citeras Hegels Habilitationsthesen ( aug. 1801) :

1.        Contradictio est regula veri,non contradictio falsi.

2.        Syllogismus est principium Idealismi.

3.        Quadratum est lex naturae, triangulum mentis.*

4.        In Arithmetica vera nec additioni nisi unitatis ad dyadem, nec subtractioni nisi dyadis a triadi ut summae, neque unitati ut differantiae est locus.

5.        Ut magnes est vectis naturalis, ita gravitas planetarum in solem pendulum naturale.

6.        Idea est synthtis infiniti et philosophia omnis est in ideis.

7.        Philosophia critica caret ideis et imperfecta est Scepticismi forma.

8.        Materia postulati rationis, quod philosophia critica exhibet, eam ipsam philosophiam destriut, et principium est Spinozismi.

9.         Status naturae non est iniustus et eam ob causam ex illo exeundum.

10.     Principium scientiae moralis est reverentia fato habenda.

11.      Virtus innocentiam tum agendi tum patiendi excludit.

12.     Moralitas omnibus numeris absoluta virtuti repugnat.           ( HSW stw:Bd.II.s.533.)

…… vilka passerade såsom godkända.

        * Jfr. fragmentet – i  Karl Rosenkrantz version -  om ”den gudomliga triangeln ” från 1804. (SW.II. 543-539 med Hegels egenhändiga skiss , se ib. s. 535. , över det mystiska förhållandet….inspirerad av Franz Baaders Uber das pythagoreiske Quadrat oder die vier Weltgegenden, Tübingen, 1798..)

           År 1801 flyttade Hegel till Jena , beundrades av många av sina vänner, som kallade honom för ”den begreppsstarke Hegel”, och gav tillsammans med den unge Schelling ut Kritische Journal der Philosophie. ( jfr. G. Lukac´s The Young Hegel.)

                                                                  

                                          ” Med Kant kom morgonrodnaden – inget under då, att det

                                        här och där i någon fuktig dal ännu förblev liggande en liten dimma,

                                        medan de högsta bergen stod i full solglans….”  ( Fr. Schelling )

Under år 1801 skrev Hegel en serie teologiska avhandlingar,(se: Hegels, stw, saml verk, förk.här  :HSW.bd.I.) som först mycket senare fick betydelse. Han utgav med sin dåvarande vän, - det skulle komma att skära sig ganska snart -, den unge professor Schelling - ,en filosofisk tidskrift och blev själv e. o. prof. vid universitetet i Jena senare samma år. Detta år utgavs också Vergleichung des Schellingske Prinzips der Philosophie mit dem Fichteschen (1801) ( von G.W.Fr. Hegel, der Weltweisheit Doktor.- som det står på titelbladet….. ), Glauben und Wissen oder Reflexionsphilosophie der Subjektivität in der vollständigheit ihrer Formen als Kantische, Jacobische und Fichtesche Philosophie ( 1802 ).(se HSW.bd.II.)J.G.Fichte blev den ledande filosofen efter den gamle Immanuel Kants död 1804 i huset vid Prinzessenstrasse i Königsberg. Åren 1801-1803 höll Hegel en kurs i logik i Jena. Han studerade matematik, filosofihistoria, skrev aforismer….,( SW.bd.II. s.240ff.) skrev brev till J. Voss (1805), som hade översatt Homeros Iliad o. Odyssé och året därpå blev prof. i Heidelberg. ( Voss´ farfar hade varit livegen bonde !) .Den unge Hegel planerade att söka sig en undervisningsplats i Heidelberg inom estetiken. Han undervisade, studerade och – framför allt – skrev på sitt system.

        1807, - mitt under de franska truppernas ockupation av Jena - , utkom Phänomenologie des Geistes.

När Kejsar Napoleon I, - som ju krönt sig själv -, red in genom staden efter segern, utropade den revolutionäre Hegel, - enligt legenden :” Oh, Världsanden till häst!!”.---1807-1808 befann sig Hegel i Bamberg, - där han läste slutkorrekturet till Ph.d.G. – var redaktör för den klassiska Bamberger Zeitung och arbetade på en kritik av den tyska konstitutionen. ( Det tycks ha funnits två G.Hegel: en praktisk publicist och en dubbeltydig filosof.) 1808 anlände Hegel till Nürnberg och blev rektor för ett gymnasium där (1808-13), undervisande i religion och filosofi i alla klasser, noggrant reviderande sina kurser varje år. Han utgav även då några mindre skrifter. Han gifte sig 1811 med en rik adelsflicka, Maria von Tucke. Hegel betecknade detta som sitt livs största  lycka : ” För den, som har fått en tjänst och en kvinna , är livet i fortsättningen bara paragrafer och parenteser.”, som han uttryckte saken till sin vän Niedermeier. (se: F.Heer, Hegel , (1955) s.29.).----1812-1816 skrev H. Wissenschaft der Logik.. HSW.bd.V-IV. - 1813 föddes sonen Karl (… senare adlad till von Hegel ),-  blivande prof. i historia i Erlangen, och bl.a. Italienkännare.( Dennes självbiografi utkom år 1900,: Leben und Erinnerungen.)---- 1816 blev G. H. professor vid universitet i Heidelberg. Hans undervisning lade grunden för Encyclopedie der philosophischen Wissenschaften. denna utkom 1817. HSWbd.VIII-X.----1818 höll han sin installationsföreläsning vid universitetet i Berlin, där Schelling , efter Fichtes alltför tidiga död 1814 , var rektor.

           Det allra mest kända yttrandet av Hegel , är kanske belysande av H.s person. Vid en middagsbjudning kommenterade en lärd kvinna i sällskapet: ”Det finns fakta som talar emot Er filosofi!”. På detta svarade Hegel allvarligt och med värdighet: ”Desto sämre för fakta, min kära Fru!”.----

         1820 företog H. resor till Dresden och i saxiska Schweiz.--1821 utkom Grundlinien der Philosophie des Rechts. ( Detta var det sista större verk som Hegel själv utgav!- HSWbd.VII.)  - Han började brevväxla med den gamle Goethe i Weimar , och försvarade dennes färglära. De var inte direkt ense i filosofiska frågor. Goethe var mer empiriskt lagd. 1822 resor i Rhenlandet och Nederländerna. Under Berlinåren höll Hegel en mängd välbesökta föreläsningsserier ,(- alla var där: Marx var där, J.L.Heiberg o.s.v. - ), som nedtecknades och utgavs och fanns tillgängliga allihop strax efter hans död. De mest kända och de mest omfattande är Vorlesungen über die Philosophie der Geschichte, Vorlesungen über die Ästhetik, Vorlesungen über die Philosophie der Religion samt Vorlesungen über die Geschichte der Philosophie, vilka snabbt spreds över Europa i en mängd olika upplagor, och lästes av var och en med intresse för filosofi och med sinne för det tyska språket. De blev ofta ganska sent översatta till andra språk, naturligtvis på grund av den svårighet, som varje hegelöversättning erbjuder. -  Hegel skrev ett berömt företal i en bok av Heinrich, där han polemiserade mot känsloreligionen. Och han reste mycket i Europa: - 1824 resa till Wien-  1827 resa till Paris. -  1827-30 höll Hegel sina föreläsningar om estetik, vilka noga upptecknades av åhörarna. H. skrev – outtröttligt, engagerat och med gedigen bildning -  i samtida press, bl.a. artiklar om Bhagavad-Ghita, efter historikern o. filologen  F.W.C. Humboldts ( den ene av de berömda bröderna ) indologiska arbete, 1826 , om K.F.Solgers filosofi, om J. Hamann , om den explosive , otroligt lärde och produktive  Joh. Joseph von Görres , - vars mest kända och mest omfångsrika verk,  Christliche Mystik,  kom först 1836, - vilket var mer än bekant för S.K. - men vars tidigare politiska ,( Europa und die Revolution,(1821)), historiska ( bl.a. om ”heliga alliansen”) och religiösa skrifter ( bl.a. hans  Swedenborg, seine Visionen und sein Verhältnis zur Kirche, (1827)) fanns för H., som redan tidigt i sina ungdomsskrifter talat om ” mysticismens sursöta sockerbröd, som förslappar magen”, SW. I.s.43., - och om högerhegelianen Karl Göschels  synkretistiska  Aphorismen uber Nichtwissen und absolutes Wissen, im Verhältnis zum Christlichen Glaubensbekenntnis. (1829).-----1831 skrev han en kritisk artikel om den engelska ”the reformbill”. H. avslutade företalet till nyutgåvan av Logik der Wissenschaft och 1831dog Hegel under revisionen av sin Phänomenologie des Geistes  i en koleraepedemi, i närvaro av sin älskade hustru, Maria, som formligen dyrkade sin man.

En ny tid.

Vi lever i en  ny tid. En tid utan innehåll. Det är bara att acceptera. Vi lever i en tid av klicks. Inget mer. Bara klicks.
Hej hej!