tänker jag då

  TWELVE       K. Bernh. Genell            CHAPTER ONE                          Revenge       “Dear Tinkville News!   I am writing to you to clarify the murder of Mr. Subert. This is a symbolic murder. Even if I had a grudge against Mr. Suber, that was not the reason I killed him a couple of hours ago. No, by slaying him, I wanted to make a statement and urge society to change. For a thorough intellectual interpretation, one must understand happiness calculus, as Jeremy Bentham and the entire Philosophy of Hedonist Utilitarianism put forth. According to this, one principle should guide the philosopher and every person: We must seek maximum happiness for a maximum number of people. Here, the life of Mr. Suber weighed very little against the lives of every little chil...

  It occurred only years after the horrendous pandemic, the Covid19 , had paralyzed the entire world. The economy had been slowing down, and the disease – which we still do not understand completely - made many people face death, sorrow, hunger, and homelessness. In November of this year, Rattner & Rattner, the renowned and prosperous London Shipping Agency, hired me as an officer onboard the Punjab , a Handysize Geared Bulk Carrier. Minutes after being appointed an officer at a visit to the Staff Employment Office, I set out to find my ship from Emmet Street, where the office building was situated. I was on foot, in light rain and some wind in the dusky remains of the Tuesday afternoon, out for the vessel, which was an immense one, lying at anchor outside the Northwest Pier of London Outer Harbor. I had been hired in an extreme hurry due to a mishap on a red London bus on the morning of the ship´s departure; the ordinary 3rd Mate – a man whose name I forgot - unprovoked g...

  "Klockan var sju på morgonen. Jag sade nu till den storväxte och med vitt hår och högrött ansikte försedde Suydman, där jag satt i en knarrande korgstol intill denne, som yrvaken belägrade en identisk, att jag glömt min plånbok på rummet och måste gå och hämta den."   Ofta kan man finna ett glömske-grepp , ett glömske-skeende i många sämre romaner från den gamla goda tiden: och man kan finna att det i dessa, till exempel inledningsvis, berättas om någon person som glömt något, en plånbok eller så, eller låtsas ha glömt något , d.v.s. avsiktligt lämnat något bakom sig, för att bli tvungen att avlägsna sig från ett sällskap, för att ”hämta något”. På så sätt kan man – som berättare - få tillfälle till en liten rekapitulering, och samtidigt som man har börjat berätta sin historia, så avlägsnar man sig, inte sällan övertydligt retfullt, ifrån denna, för att sen återkomma till handlingen, laddad man ny information och ny kraft, till att ta sig an det skeende, som man re...