Genren.
GENREN, såsom den plats dar språket passerar från ett
allmänt till ett speciellt. Alltså: Tar vi hjälp av genren, så får det
ENSKILDA konstuttrycket en bestämning av enskildhetens innehåll i
förhållande till sig självt, men likaså och samtidigt en återbestämning,
en påminnelse om genrens förhållande till totaliteten. ( en åter- och nu-
och ibland ny- bestämning...) Det ENSKILDA ( t. ex. sonetten ) bestäms av,
bestämmer i förhållandet till det TOTALA systemet/mönstret, det vilket
till sin essens "är" avgränsat och totalt. Det är utan luckor. Det Totala
har den trygga formen av ett helt system. Det är också tryggt i den
meningen att det är omöjligt att förstå.
Kommentarer