Genren.

GENREN, såsom den plats dar språket passerar från ett allmänt till ett speciellt. Alltså: Tar vi hjälp av genren, så får det ENSKILDA konstuttrycket en bestämning av enskildhetens innehåll i förhållande till sig självt, men likaså och samtidigt en återbestämning, en påminnelse om genrens förhållande till totaliteten. ( en åter- och nu- och ibland ny- bestämning...) Det ENSKILDA ( t. ex. sonetten ) bestäms av, bestämmer i förhållandet till det TOTALA systemet/mönstret, det vilket till sin essens "är" avgränsat och totalt. Det är utan luckor. Det Totala har den trygga formen av ett helt system. Det är också tryggt i den meningen att det är omöjligt att förstå.