Wennstam och ankharen

Kanske vore Katarina Wennstams sommarprat något att spara, för demmsom sparar. Man kan nämligen ha detta radioinslag som ett praktexempel på aspektblindhet. Wennstam lyckades hela programmet igenom snedfördela sin uppmärksamhet på vissa delar av verkligheten på ett sådant sätt att vad som framtonade var en fullständig snedhet. Vid alla tillfällen tog hon den närsyntas perspektiv, och den enögdas. Om man vill uppfostra en generation världsmedborgare till idioti så skall man välja det närsynt enögda.
Detta program kommer man att kunna skratta knäna av sig åt om tio år bara.
Vid betraktandet av den Wittgensteinska ankharen såg nu Wennstam bara det ena djuret, eller könet då. Och hon missade just helheten, att världen består av aspekter att se. Mitt i allihop nämnde hon dessutom en bok hon skrivit. Hennes mormors föregivna galenskap skylldes i allt på männen. Helt sonika. Jag tar mig för pannan.