( tänkerjagdå ) Mitt namn är Kaj Bernh. Genell. Jag är en göteborgare, född 1944. Jag skriver en del o. har bland annat skrivit romaner, flera deckare, noveller, en bok om Kafka, samt en bok om Ironi. Flera romaner är på engelska. Böckerna finns på Adlibris, Bokus. Vissa finns enbart på Amazon. Läs gärna mer på mina hemsidor: www.kajgenell.com & www.tegelkrona.com Jag är - vad gäller littertur - emot det pretentiösa, men för det preciost ironiska.
onsdag 23 januari 2019
måndag 21 januari 2019
Omnämnd på Svenska Deckarakademins lista
Omnämnd på Svenska Deckarakademins lista över nyutkommet 2018!!!!!!!
https://www.adlibris.com/se/bok/tegelkrona-och-skonheten-en-roman-9789177855200
https://www.adlibris.com/se/bok/tegelkrona-och-skonheten-en-roman-9789177855200
lördag 19 januari 2019
onsdag 16 januari 2019
Religiösa människor
Religiösa människor har ingen moral. De har en regelbok. De har antagit ett facit. Det är då också så att ett möte med en religiös människa är alltid ett fattigt möte: den religiösa människan ser inte DIG men den ser GENOM dig och ser regelboken, istället för dig. Så tål en religiös människa lätt alla möten med alla slags människor, - eftersom den religiösa människan aldrig i realiteten möter någon annan. Den religiösa människan är nämligen hela tiden upptagen med att läsa sin bok, och vårda sin själ. Religiösa människor har ingen moral.
tisdag 15 januari 2019
Är Sverigedemokraternas principprogram rasistiskt?
Sverigedemokraternas
program, rasistiskt?
Är detta program präglat av rasism?
Sverigedemokraterna hänvisar i sitt principprogram till att Liberalismen och
Socialismen har en felaktig människosyn. Dessa två ideologier föreges mena att
människan föds som ett tomt blad. Utan essens. Vidare föreges Socialism och
Liberalism se mer människan som hon borde vara och inte människan som hon ÄR.
Sverigedemokraterna menar att de ser
människan som denna är, som en delvis ond varelse och menar dessutom att:
”/…/de flesta människor primärt identifierar
sig
med andra individer som påminner om en själv och att
de flesta människor
har lättare att visa solidaritet och empati med
individer som man upplever är
en del av samma gemenskap som man själv tillhör.” (
SD, principprogram )
Som bevis för denna tes framställer
man kriget i forna Jugoslavien är ett
bevis på.
Så vill sverigedemokraterna ha ett
samhälle ( ett flertal samhällen ) där medborgarna till det yttre är lika
varandra. Där människor lätt kan identifiera sig med varandra.
Samtidigt vill sverigedemokraterna värna
om olikheterna. Människor är födda olika. Man är född med olika essens, olika
begåvning och män och kvinnor har osynliga olikheter. Dessa olikheter bör man
värna, menar sverigedemokraterna.
Denna enkla människosyn blir med
nödvändighet konservativ. Om man skulle följa den sverigedemokratiska ideologin
så borde man enbart bilda stater med till det yttre lika människor, och om det
bildas klyftor mellan människor på grund av olikheter i begåvning eller
olikheter mellan könen, så är dessa inte nödvändigtvis till för att utjämna.
Detta eftersom sverigedemokraterna har en grundinställning till att rättigheter
inte kommer automatiskt men måste förtjänas genom att uppfylla skyldigheter.
Man har alltså inte automatiskt alla rättigheter, som människa, men måste
uppfylla skyldigheter för att få dem.
I ett samhälle där man tolereras bättre om
man är likadan, där kommer givetvis lättare de som tolereras kunna uppfylla de
skyldigheter som gemenskapen ställer upp. Alltså befästs i sverigedemokraternas samhälle olikheter i makt och standard, och värde.
Så ser sverigedemokraternas ideologi ut.
Och som alla ser är denna rasistisk. Man sorterar människor efter likhet och
efter förmåga att vara lik den makthavande gruppen.
Den som
röstar sverigedemokratiskt ställer sig bakom den mest tarvliga människosynen av
alla möjliga människosyner. Människan är för sverigedemokraterna ond,
visionslös, egoistisk och gruppfascistisk.
Kaj Bernhard Genell 2019.
söndag 13 januari 2019
Den största faran
Den största faran i dagens politik är bristen på folkets deltagande IRL i politiska partier. Om man fortsätter världen över att främst delta i låtsasforum på nätet, samt att delta i stora missnöjesaktioner istället för att mödosamt arbeta organiserat politiskt, så kommer det att gå åt h-e. Ingen makt skapas utan organisation. Om folket inte organiserar sig, så kommer makten att kapas av själviska och kortsiktiga krafter.
Så uppmanar jag alla att gå med i ett riktigt parti! Som har en politik, och som inte bara är missnöje, men som arbetar FÖR något.
Så uppmanar jag alla att gå med i ett riktigt parti! Som har en politik, och som inte bara är missnöje, men som arbetar FÖR något.
lördag 5 januari 2019
Författaren och ... berättaren.
De intressantaste böckerna skrivs så att
man har mycket lite fakta i dem. Fakta kan man skaffa sig annorstädes än i
böcker. Nej de intressantaste böckerna, och man kan här tala om objektiv
intressanthet, det är de där man kan skönja en gigantisk kamp mellan
författaren och berättaren. Ty vem är väl huvudpersonerna när det gäller en bok
om inte den som håller i pennan, och den som är satt att föra talan. Jag menar
att sådana personer som hjälten och läsaren, de kommer ju i andra hand. Så
utspelar sig det väldiga och det mest intressanta slagsmålet mellan just den
person som sitter och präntar och den, vars tonfall mer och mer tar över och
vars eländiga värderingar, som syns uppkomma ur något vidrigt avlopp, välla ut
över sidorna. Ty författaren har oftast inget att sätta emot berättaren. Allt
en författare kan göra är att söka begränsa berättarens plats, så att inte
berättaren får breda ut sig med funderingar för varje steg som tas. Ty en
alltför stark och potent berättare gör ju hela berättelsen till ett kåseri
eller en fars. Och så vill vi ju inte ha det. Nån av oss.
Så kan man säga att ingenstans finns det
så mycken omedelbarhet och omedelbar sanning som i kampen mellan en författare
och en berättare. De är helt beroende av varandra. Författaren håller sin
berättare med ett fast grepp i håret, så att inte denne pladdrar och fransar ut
i kanten, medan berättaren ser till att göda författarens lust med alla sina
kostliga infall och sina groteska synpunkter, förutan vilka författaren inte
skulle ha något att skriva om. Så är alltså berättarens grepp ett grepp om
författarens testiklar, eller livmoder, på det att författaren skall manas att
söka utvinna så mycken lusta ur verkligheten som det bara går.
Förvisso är det en kamp mellan dessa
två. Det är nu inte berättaren man, som läsare, skall lita på. Nej, dt är
författaren. Berättaren ställs ut som ett beläte, som en förkastlig människa. Men givetvis, givetvis, ändå är det just
denne som är den intressanta personen här. Om det alls finns någon. Man kan
säga att berättaren är den som skall avslöja att det inte finns något
intressant i världen, men väl …. Någonting att älska. Och författaren är den
som sansat letar reda på lämpliga objekt för kärlek. Så kommer man i slutändan
att älska både författaren och berättaren. Om nu författaren lyckas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
FOUR GRUESOME STORIES
Gruesome Stories FREE EBOOKS for 5 DAYS !!!!!!!!!!!!!! Gruesome Stories
-
ICKE OM DOKUMENTÄRROMANEN Invitation till en gård på landet Min senaste roman ( om Edward Tegelkrona ). Utkom aug. 2024. Köp och l...
-
LITTERATUR Med litteratur är det så fint att det inte handlar om mig. Och det handlar inte om dig heller. De...
-
En skrämmande INLEDNING E N hiskelig mängd människor – förmodligen mest av det manliga genuset – lever sina liv utan att...