En kvinnas tankar

                            En kvinnas   tankar

Det är många år sen nu. Jag tillbringade sommaren i stan. Sommaren var varm. Inte så varm som somrarna är i Sverige nu för tiden, men tillräckligt varm för att jag inte skulle kunna tillbringa dagarna inomhus med min doktorsavhandling, som då var inne på det slutliga upploppet. Denna handlade om kultivering av näckrosor inomhus i krukor. Ämnet var relativt trist, mera ett uthållighetsprov, än någon genial forskning. Ja, ämnet var ju faktiskt så tråkigt för gemene man, och så osexigt, att jag, som ändå var ung och inte såg illa ut, detta år i min sena ungdom, var ensammare än en uggla i skogen, ensammare än en myrslok i Sydafrika, - vilken flicka stod alls ut med nån som doktorerade på inomhusväxter? Ja, så var det i alla fall, att jag var mol allena, och jag blev rastlös inne i den lilla varma lägenheten och tog mig varje dag ut på en promenad i det nästan tomma bostadsområdet, som ångade i trettiogradig hetta, och man såg inom väderspågubbarnas krets ingen lättnad.

       Efter några dagar på promenad vid lunchdags runt omkring bland husen fann jag att det satt en kvinna, något äldre än jag invid kyrkväggen obetydligt skuggad i förhållande till junisolen av vildvin som växte där. Hon var aningen åt det massiva hållet men hade ett vackert rött hår samt bar sin blåblommiga tunna klänning, nästan tyll, på ett mycket slarvigt och intressant sätt. Snart befann jag mig på bänken bredvid henne, solande och då och då sneglande i dagens tidning, som jag hade tagit med som en slags markör att jag tillhörde gruppen semesterlediga, svensktalande enklare proletariatet.
       Framför mig själv och kvinnan fanns ett stycke parkering, samt därefter en gräsmatta med popplar, - populus alba - stela och tunna, samt en mängd lindar och så småningom diverse bostadshus, som vände sina skuggsidor mot oss. På gräsmattan låt några smala flickor i tjugoårsåldern på filtar och solade och läste kompendier. Inte långt från kyrkan fanns ett studenthem.

     Kvinnan hade ännu inte sagt ett ord. Och det skulle senare visa sig att hon inte bara var tyst och mystisk men även på sitt sätt ganska originellt nyckfull.---- forts följer------