Sannerligen om det - oxå - kan appliceras på litteratur...

 ....... Jag läste en gång en anteckning som rörde skarpsinne. Jag tror det gällde filosofer. Den löd ungefär så här:

Aldrig nånsin är dessa så enastående skarpsinniga i sina resonemang som när de vet om att de har fel, men ändå beslutat sig för att göra allt för att dölja detta.

Nu kan man tänka sig att även detta kna göras god litteratur av. Och vem vet, kanske är det själva kärnan i litteraturen, detta att uppamma den allra yttersta skaprsinnighet, för att dölja att något i själva verket förhåller sig precis tvärtom.

Kanske är det jag skriver just nu just ett exempel på detta enastående skapsinne. Jag redogör här, i skenbar oberördhet för en liten vitsighet, medan jag i mitt sinne är ganska noggraant exakt i motsatt sinnestämning mot den ni percepterar med era förnämlöiga sinnesreceptorer, som ni har till låns