Huru jag träffade Rogier

 

Först medan betydelserna ännu är fräscha, vill jag berätta lite mer om min vän Rogier.

Vi hade mötts för många år sen på en fest i en lokal på Hisingen, en maskerad. Man hade ordnat med musik, Ulf Wakenius och ett Djangohotjazzgäng, och jag hade klätt ut mig till trollkarl. På festen träffade jag en kille från Gårda, som även han klätt ut sig till trollkarl. Det visade sig var Rogier. Vi samtalade en stund, under det vi plockade av oss trollkarlsnäsorna. Sen sågs vi inte på flera år.

Men en sommar, när det var så varmt att duvor dog av töst på gatorna i Göteborg, strosade jag omkring i närheten av Södra Vägen och Burgårdgatan när jag på distans – halvt inne på en bakgård -  skönjde en gestalt som stod uppkliven i en container och drog och slet i en större matta.

Alldeles i närhet4en av containern låg dåförtiden en stor kinesrestaurang, där man tydligen bestämt sig för att byta ut en del av den gamla inreningen. Så hade man hyrt en container i vilken man kastat en nära nog oändig mängd gamla dyrbarheter, som mattor, vaser som skadats i kanten, rangliga stolar och gobelänger och diverzsse figuringer i trä, som en gång ornaerat en balustrad, samt några stora rislampor.

Allt detta hade nu Rogier nosat upp. När jag kom närmare såg jag att man från restaurangens sida inte alls var klar med att fylla containern, men att man i detta nu ( klockan var fyra på eftermiddagen denna tisdag ) fortsdatte att sälänga saker, och att under tuiiden det konverserades mellan den i röd tröja och blå jeans klädde Rogier och två kockklädda mindre karlar med asiatiskt utseende.

Man var ganska så överens. När jag kommit fram och vinkat åt Rogier och nickat åt de tvenne asiaterna, så lade även jag mig i diskussionen. Kineserna ville bara bli av med skräpet, spom man sade, och om Rogier, eller vem som helst ville ta alltihop och köra bort det, så var det fritt fram. Containerna skulle hur som helst forslas bort morgonenh därpå. Om Rogier, eller för den delen jag, ville ha grejerna, så hade vi natten på oss att forlsa bort det.

Rogiers ögon lyste av fyndglädje, och det tog ingen lång stund inna jag själv hade tänkt över saken och gett mig in i denna vinstaffär i skrotbranschen med att hyra en mindre lastbil hos Statoil.

Hela natten skulle vi sen ägna åt att packa denna bil full med kinesrestauranginventarier och köra det hem till Rogier och mig.