Varje morgon satte jag mig vid mitt lilla skrivbord i
1. Han går därnere i dalen, djupt i skuggan av de höga bergen och samlar sina hökärvar o. ropar, till vem vet man icke: Jag kämpar och kämpar!”. Men dalen och bergen är så egendomligt formade så att ljuden som kommer upp ifrån mannen låter: ”Jag ger upp och jag ger upp!”. (Vem vet alls hur ens eget rop i världens stora instrument låter? Varför alls försöka kommunicera?) En gång föll en sten från Guds hjärta. Det är vår jord 2. Filosofi är endera att slå in öppna dörrar eller att måla dörrar på väggen. 3. En människa med få önskningar har litet att ge. 4. Allt är som bekant främmande. Varje morgon satte jag mig vid mitt lilla skrivbord intill fönstret för att skriva något följdriktigt. Ty det var åtminstone två saker jag visste om konsten att skriva romaner. Den första var att man måste börja meddetsamma när man vaknade om morgonen, helst före första toalettbesöket. Den andra saken var att det är med förnuft och följdriktighet s...