Dansen - una romane
DANSEN DANSEN Nästan innan Pannhänger Armbürster denna sensommarmorgon hade vaknat ryggade han inför den vid denna tidpunkt vanliga för hans ögon ständigt svävande synen av en dansande flicka. Redan som tonåring hade han känt en svidande smärta i hjärtat så fort någon i hans närhet rörde sig rytmiskt. Själv var han nämligen totalt omusikalisk och något som liknade rytmsinne hade varken han, hans föräldrar eller någon i hans släkt haft. De hade alla kommit från en bergsby i Kinnekulle med mycket tunn luft, och Pannhängers far, Leonwrid, hade ofta på skoj sagt att sinnet för musik, det hade deras släkt låtit sippra ut i luften och sett försvinna som ett moln, för att kunna mer koncentrera sig på viktiga ting i det närbelägna Skara. Fadern hade dock haft och i smyg odlat en poetisk ådra, och alla vet att poesi och musik inte alls är samma sak, även om många – ljugande eller fulla - säger att det är så. I sin ungdom hade Leonwrid publicerat sig, och ännu cirkulerade dennes d...