Och att det är den uppenbarade hemligheten
med texten som sådan, texten per se .
Men är inte den anteciperade friheten alltid en negativ frihet. Eller kan det
vara en övning. Kan vi parodiera frihet för oss själva i en liten stund ? Vi kan endast i neg. frihet se den oändliga
möjligheten att uppfylla. Hur mysteriöst
(?!) är icke allt.
( tänkerjagdå ) Mitt namn är Kaj Bernh. Genell. Jag är en göteborgare, född 1944. Jag skriver en del o. har bland annat skrivit romaner, flera deckare, noveller, en bok om Kafka, samt en bok om Ironi. Flera romaner är på engelska. Böckerna finns på Adlibris, Bokus. Vissa finns enbart på Amazon. Läs gärna mer på mina hemsidor: www.kajgenell.com & www.tegelkrona.com Jag är - vad gäller littertur - emot det pretentiösa, men för det preciost ironiska.
söndag 8 maj 2016
Jag följer abjektet
-Vi är alla något av historiker.- Jag menar: vi handskas lite vårdslöst
med fakta….. ( Hörde ni tonfallet?) Till exempel: Vad var det jag tänkte nyss?
Vad var det? Det spelar ingen roll. Det är historia nu. Tänkte jag verkligen
det? Men var det inte någonting med ”helighet”? ( Det kan ju inte ni veta.)
Helighet är som det perfekta språket, och med det menar jag egentligen vårt
vanliga språk, bara med det alldeles perfekta tonfallet.(E. Swedenborgs ”englar”
talade med tonfall enbart.) tonfall i
stora o. små svep. Ty vi står på ett jättespråksberg och jag funderar på en
skola i tonfall. En värld ur vars kappa det faller toner ( tonfallsdelar) ur
fållar och veck. Som en uppenbarelse.
Jag följer abjektet. Det där jag av misstag slängde ur mig för länge sen.
Vi är alla något av historiker.
lördag 7 maj 2016
Poem
Klockor och hattar.
Vi reste länge. Solen lyste varmt. Vagnen stannades vid några träd. Där stod en svartögd bandit och flinade oss upp i ansiktet, när vi tvingades överlämna våra klockor och hattar till hans son. `Tar han då inte bättre vara på sitt barn? `, tänkte vi, sneglade lite på varandra och borstade sen vägdammet av jaketter och parasoller.
------------------------------------------------------------------------
Kierkegaard och ensamheten
”Djupt inom varje mänsklig varelse
lever ändå alltid ångesten över möjligheten att vara ensam i världen, glömd av
Gud, förbisedd av miljoner och åter miljoner i detta enorma hushåll. Man håller
ångesten på avstånd genom att träffa släkt och vänner, men ångesten är ändå
där, och man vågar inte tänka sig hur man skulle känna sig om allt detta togs
ifrån en.”
( S.Kierkegaard, PAP.VIII A
363.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Four Gruesome Stories ( on Amazon )
Four Gruesome Stories
-
KAPITEL TJUGOFYRA AVBRUTET FRIERI På onsdagen – som nu kommit - hade Slim och Sofi sedan en vecka tillbaka planerat att göra...
-
KAPITEL TJUGOTRE EN LÅNG NATT Efter det att Herbert och Nils tagit en runda runt Boxeby och kommit in i salongen igen, d...
-
KAPITEL ARTON Klarinettrummet När Pannhäuser lämnat Liselott och de andra i köket för att återvända till Henrik för ...