Jag har förlagt en bok.

Jag har alltså förlagt en bok. ----. Nej, jag menar inte att jag har gett ut en. Jag menar att jag har slartvat bort en bok. Lagt en bok på ett ställe dit jag av någon anledning inte alls återvänder för att hitta den, hur mycket jag än letar.
Och sådana konsekvenser det nu haft! Hela mitt liv har stannat av. Jag har måst börja stoppa i mig antidepp, och jag skriver inget, läser inget, gör inget vettigt. Ty jag måste kola en del av den där boken. Sedan kan jag i lugn och ro göra klart den svenska versionen av Kafka och det kafkaeska. Som det nu är så vore det bäst om jag beställde ett nytt exemplar på nätet. Varför gå i däck för en boks skull, särskilt som den ju är bara ett knapptryck och så där 200 kr bort.
Så dum man är!

Buy my book on Franz Kafka! A book on the aestethics of Franz Kafka.

2017
Franz Kafka

                                       A study of the Kafkaic 
                                    and the Kafkaesque.

by  Kaj B. Genell

------------------------------------------------------                                                                                                                              

                         

 "If one should choose one artist who stood closest to having the same relation to our time as Dante and Shakespeare had to theirs, then Kafka would be the first one should come to think of.”

                                                            (  W. H. Auden, 1941. )

                                                             

                                    

      CONTENT: 
                                 

I.            Preface. Franz Kafka – a unique writer without successors.                                         

Part I.

                   Small Biographical sketch.

                              Chapter 1.  Kafka and Prague.(p.6.)

                Chapter 2.  Literary tradition &

                     influences upon FK. (p.26.)

a.)          German romantic irony

and saga - ”Kunstmärchen”:

b.)          Gustave Flaubert. ( p.30 )

                     c.)        Robert Walser. ( p.34.)                     

                

Part II. (p.35.)

On Kafka´s literary technique

and the structure of his works.

         

Chapter 3.. Kafka and writing. A study in trance. (p.35.)

                                     

Chapter 4. Symbol, metaphor, allegory, parable.

                      

Chapter 5. Origins of the ”kafka effect”!

                             

Chapter 6.  Trying to bring some answers.

Chapter 7.  Freedom and transcendence.

         

Chapter 8.  An accomplished desire. 

Publisher: Recito.


LINK: http://www.adlibris.com/se/e-bok/kafka-and-the-kafkaesque-9789177650591

                                ! (yess)

Skitarna på tv4.

Skitarna på tv4 har sänt idrott hela dan, - d.v.s. en massa reklam interfolierat med lite idrott från VM - utan att alls nämna att det i SVT kommer en fotbollsfinal kl.16.00. Bojkotta tv4!

Katarina Wennstam och sanningen om Borg

"Antingen har du det i dig eller inte." Så är Katarina Wennstams dom över Anders Borg. Den enkla sanningen är det att om man råkat göra något vansinnigt dumt i fyllan, så "har man haft det i sig". Med detta menar W. tydligen att det så att säga är en Sanning i det som kommer fram i fyllan. Man skulle inte kunna göra någto på fyllan som vore en helt främmande. W. intar alltså en position där hon tillvitar alkoholen en sanningsuppdagande verkan. Inget annat än Sanning kommer fram ur alkohol. Ge en människa en flaska vodka och du får höra Sanningen. In vino veritas. Om det vore så enkelt! Det ÄR det givetvis alltså inte. Människor är nåååågot mer komplexa än vad Wennstam tror. Sanningen om Borg är givetvis att han är komplex. Wennstam oxå. Om Wennstam skrivit det hon skrivit när hon är nykter eller full spelar ingen roll. Det är lika fel i alla fall. Sanningen om Borg är inte den att han anser att kvinnor är horor. Sanningen om Borg vet ingen. Men en sak är säker: Jag tycker mycket synd om Borg just nu; det är synd om honom och önskar jag honom därför all kraft att överleva denna katastrof. Människor i hans position lever på sin trovärdighet. Du klarar detta, Anders!

Skitarna på Tv4.

Det borde givetvis vara brottsligt att t.ex. skitar som TV4 kan få köpa ett idrottsevenemang som Friidrotts -VM och sen bara sända brottstycken av det. Fy fan. Bojkotta TV4-skitarna. Jävla borgaräckel! Kanske skall svenska folket ... och till exempel FATTIGPENSIONÄRER .......betala 1000-tals kronor för att ha rätten att i TV se friidrotts-VM? Skandal! BOJKOTT!

Greve Vaktels äventyr. Kap.22.

Kapitel 22.

Plysch.

       Redan efter en timme var vi långt på väg, och redan då hade jag - och möjligen även Pram - upptäckt att tågvagnarna var lite ålderdomliga i det att de hade säten klädda med plysch, alltså inte nån slags vanligt rött kläde, utan gammal dyr tjock plysch, som ju har den egenskapen att kläderna fastnar i den och att man så att säga, när man söker förflytta sig, enbart förflyttar sig i sin kostym eller liknande, och att det fordras en ohygglig ansträngning för att dra - inklusive kostym, exklusive säte – loss för att gå till den skramlande vattenkaraffen längst bak i den gungande vagnen, som ständigt, oavbrutet är på väg över siberiska tundran i ett monotont och avigt stilla dunkande.
     Således fann några av passagerarna - däribland Pram och jag - det lika gott att falla i sömn och tryggt vila i det hölje som således erbjöds av den antika inredningsdetaljen plus de nya kostymerna.
      ( Vi sågs lite över axeln av de andra eftersom våra väskor inte rimmade med kostymerna. Väskorna var gammal slitna bruna, fläckiga väskor av pressad papp, som ingen numera längre har. Men vi hade hittat dem på Auer och funnit dem dugliga. Alla andra hade ju förträffliga glansiga klargula eller grå väskor med hjul på.)
     Så slumrade vi alltså till.
------
    Plötsligt vaknade vi av att folk ruskade i oss. Pram vaknade av detta också. Men vi var båda oförstående inför detta ingrepp i integriteten:
- Får man inte sova på det här tåget!!!? skrek jag i mitt hölje, yrvaken.
- Ni måtte ha drömt. sade då en allvarlig man med stort svart skägg.
- Det har jag inget minne av.
- Jodå. Det ni berättade för hela vagnen här har verkligen skakat upp oss! sade mannen, som därefter presenterade sig som doktor Ivanov. Ansikten bredvid Ivanovs bekräftade detta med nickningar och instämmande rop och en dam i blått grät tyst." Jean-George Vaktel." sade jag. ( "Vem e karln egentligen?" hörde jag en mansröst halvhögt yttra på tjeckiska, men jag ignorerade detta inpass av nyfikenhet inför vad som verkligen hänt.)
- Ja , men berätta då vad som hänt .sade jag." Jag försäkrar, att jag själv har icke det minsta minne av någon dröm och jag är , som forskare , nästan patologiskt, ….ja, ni förstår, även yrkesmässigt… intresserad av alla slags drömmar. Drömmen är - som bekant - kungsvägen till det omedvetna!
- Kungsvägen. sade Pram instämmande. ( Något ironiskt, vilket var ovanligt från denne hedersman. Det var väl kostymen.)
- Jag skall berätta om vi nu alla slår oss ner lugnt och stilla och om alla är tysta och lugna, sade doktorn med myndighet.
        Alla slog sig ner på sina plyschsoffor och var tysta och Ivanov berättade följande:
Jag hade efter en stunds sömn börjat tala med hög röst, eller rättare sagt med två röster. En av rösterna var min egen, en annan, ljusare med vaga "s", var tydligen en viss herr Dvidovitchs, ty min egen röst tilltalade en annan röst, inför hela vagnskupén, med adress: "Snälla Davidovitch!" eller " Men Davidovitch, då!". Och så referarade Ivanov - som tydligen besatt ett ofantligt exakt minne hela det samtal mellan de två rösterna, som kupén förskräckt hade åhört.
      Det Ivanov refererade var följande :

Greve Vaktels äventyr. Kap 21.

Kapitel 21.

Avfärd.

     Följande dag laddade jag en kanon. Som signal till Pramalan att något var galet. Så gick jag ner till Port Salut med ett litet handbagage, åtföljd av de tre gråa bestarna. Omkring en timme efter kanonskottet kom Pramalan också mycket riktigt seglande med den lilla snipan. Även Elim var med. Jag måtte ha skrämt upp dem ordentligt.
     Redan innan de anlöpt ropade Pramalan:
- Vad har hänt???
- Inget. Överdrev jag." Jag vill lämna ön."
     De två från Auer steg iland och vi satt en stund på en bänk i hamnen och diskuterade saken. Så steg vi ombord. Vargarna också, ty jag ville ogärna att de skulle svälta på Theirs. Hönsen var betydligt fler på Auer.
      Det blev naturligtvis kalabalik på Auer. Petronella skakade av ilska ( barmen hotade spränga klänningen.)när jag berättade om saken vid en liten improviserad lunch.
- Men ungen då!!!!!
    Greta -Lisa satt och såg på mig och åt spagetti med händerna. Hon hade lärt sig prata:
- Ja, ungen då!!! ekade barnet och blicken uttryckte det slags förakt som bara kan vara inplanterat, icke sprunget ur en äkta upplevelse.
       Jag undvek barnets blick.
      Vi beslöt dock att Pramalan och jag skulle följa med Jenisej - som skulle betalas i guld - till Vladivostok påföljande onsdag.
      Så skedde också, och stående i aktern på Jenisejs gamla fiskebåt kunde jag länge den onsdagseftermiddagen stå och betrakta de tre vargarna, som tätt intill varann på en högt belägen klippavsats stod och såg efter den lilla båten och mig tills mörkret gjorde det omöjligt. Och jag fällde en tår, viss om att aldrig mer få se de tre underbara djuren.
Pramalan - eller Pram, som jag nu sade - och jag bodde i lastrummet. Vi diskuterade där länge vårt resmål och beslutade oss ganska snabbt för Paris via den transibiriska järnvägen. Jenisej skulle skaffa pass. Den gick med på att försöka ordna den detaljen mot ytterligare ett par gram. Och vi hade en påse guld var, Pram och jag. Så skulle vi också låta Jenisej köpa oss två kostymer, så att vi kunde stiga iland som något så när respektabla personer.( Vi var närmast klädda i trasor.)
Efter sex timmar var vi i Vladivostok och somnade i lastrummet medan Jenisej gick iland och hem till sin fru.
      Dagen därpå återvände fiskaren med kostymerna och två biljetter till Paris och pass för Jean-George G. Vactel och Pram P. Pramalan.

      När vi ytterligare en dag senare - på fredagen alltså - steg upp på expresståget var vi stiligt klädda i kritstrecksrandiga kostymer ,vita skjortor och mörkblå slipsar. Vem som helst kunde nog tro att vi var affärsmän eller ingenjörer som ville ta det lugnt hem till Europa.
    Så satte sig tåget med en knyck i rullning och färden, den långa, långa, mot Paris tog sin början.
     Jag var själv ytterligt förvånad - och det vill inte säga lite - över vad som hände och sade till Pram:
- Så underligt...
     Vi talade auerska - en slags rotvälska som påminde om tyska. En medpassagerare sade på ryska:
- Förlåt??
- Asch, sade jag på dennes språk, "det var ingenting."