Wennstam och ankharen

Kanske vore Katarina Wennstams sommarprat något att spara, för demmsom sparar. Man kan nämligen ha detta radioinslag som ett praktexempel på aspektblindhet. Wennstam lyckades hela programmet igenom snedfördela sin uppmärksamhet på vissa delar av verkligheten på ett sådant sätt att vad som framtonade var en fullständig snedhet. Vid alla tillfällen tog hon den närsyntas perspektiv, och den enögdas. Om man vill uppfostra en generation världsmedborgare till idioti så skall man välja det närsynt enögda.
Detta program kommer man att kunna skratta knäna av sig åt om tio år bara.
Vid betraktandet av den Wittgensteinska ankharen såg nu Wennstam bara det ena djuret, eller könet då. Och hon missade just helheten, att världen består av aspekter att se. Mitt i allihop nämnde hon dessutom en bok hon skrivit. Hennes mormors föregivna galenskap skylldes i allt på männen. Helt sonika. Jag tar mig för pannan.

Bild

Bil igen

Kyrka

Anna throne Holsts sommarprat

En sån liten opportunist! Först hjälper hon smörigt till med att bygga det konservativa USA genom reklamjobb, sen startar hon smörigt skola, sen blir hon borgmästare och sen chef för Handelskammaren. Den fullständiga aningslösheten och bristen på en ledande idé i hennes livshistoria som stolt trumpetas ut som vore det ett föredöme understryks av det sentimentala låtvalet, där en massa sådan pop får flöda ut i högtalarna, som över- och medelklassen i USA önskar sig till och applåderar i sina förljugna romantiska komedier, där man håller fast vid de ideal som så effektivt håller USA splittrat. Man kan praktiskt taget inte göra ett mer vedervärdigt sommarprogram ens med ett dataprogram.

Fint band sjöng Gärdestad på Järntorget

Bil