Kafka hade tre systrar, kallade Valli (g.1913), Elli (g.1910) och Ottla
(g.1920.). Två bröder dog ( den ene i mässling, den andra av en öroninfektion )
mycket tidigt, Georg, 1885-1885; Heinrich 1887-1888. Vad vi vet är, att Herman
Kafka var framgångsrik och att han var en auktoritär familjefar. Vi vet att
Julie tidigt tog hjälp till att ta hand om barnen, att Ottla ofta arbetade nio
timmar om dagen i butiken, och att Franz hade en fransk guvernant ( Mademoiselle Bailly ) från tidiga år.
Han lärde sig Franska av henne, och kunde senare läsa detta språk flytande -
och gärna. Man hade kokerska, hembiträde, hushållerska, ett faktotum ,”Das Fräulein”, en tjeckiska,
den enbart tjeckisktalande Marie Werner(-ová) ,och flera guvernanter avlöste
varann. Julie tycks ha gjort sig själv nästan osynlig, utom för mannen. Franz
Kafka växte upp i ett tvåspråkigt hem.
Han var tvåspråkig, även om han uteslutande gick i tyska skolor och den tyska
delen av universitetet. Han behärskade dock aldrig tjeckiska så perfekt att han
skulle kunnat skriva skönlitterärt på detta språk. Hebreiska lärde han sig aldrig fullt ut.
Familjen bodde alltid i Altstadt eller nära. Från hösten 1912 - bodde man i ett
hus vid det viktiga torget Altstädter Ring, i ”Kinsky-Palatz”-, där faderns
butik också låg i bottenvåningen, samt där även Ftanz´ realskola låg. Man hade
från våningen utsikt över floden Moldau. Anna Pouzarova, en av guvernanterna (
eg. hembiträde, närmast barnflicka, men också lekkamrat till barnen Kafka … ) – bara två år äldre än FK - ger långt
senare - 1995 i Der Spiegel - en bild
av den unge Franz - och hans syskon - i dennes hem:
"Jag hade hand om uppfostran av Franz Kafkas tre systrar. Det var den 15-åriga Gabriela, den 13-åriga Valerie och den 11-åriga Otylie (Ottla). Ella gick redan i privatskolan i Schönborns, och de två andra flickorna följde jag varje morgon till skolan på Fleichergasse. De två flickorna var pigga, lärde sig lätt, - den temperamentsfulla Ottla var bångstyrig, men också ett älsklingsbarn. Franz studerade juridik vid det tyska Karls-Universitetet /..../. Bredvid dörren stod skrivbordet, där det låg Römische Recht i två band. /...../ Den unge herrn var mycket flitig. När han var hemma satt han nästan alltid vid sitt skrivbord, studerade och skrev. Herr Hermann Kafka, barnen och jag åt vanligen middag utan Fru Kafkas närvaro. Denna åt först när "chefen" åter gått till affären. När Franz vid middagstid kom hem, så åt han helst tillsammans med modern.. /---/
Två
gånger i veckan kom pianolärarinnan. /... /. Ottla tog en dag hem en gul
kanariefågel, och Franz beundrade den, liksom de yngre systrarna gjorde. Han
gav den ett namn - Karabontara -, ett namn tillräckligt komplicerat, för att
flickorna måste öva sig på det, för att inte bryta tungan av sig, som Franz
uttryckte det. Efter ett tag hade det lilla flygfät vant sig vid det namn som
Franz bestämt. Kanariefågeln flög på mornarna, när vi öppnade buren, omkring i
vardagsrummet, där man sällan var. Om det var ledig tid för lek, så gick
Valerie (/Valli/) in i rummet, sträckte ut sin hand och ropade:
"Karabontara!". Kanariefågeln kom flygande, satte sig på Valeries
hand och lät sig bäras till buren. Uppenbarligen hade Franz tränat den under
sina lediga stunder. Snart efter kanariefågeln kom ytterligare ett
"djur" in i familjen, när flickorna någonstans funnit en liten hund -
en Fox l - : "Men vem skall sköta om hunden, när ni är i skolan ?
Självfallet hembiträdet !". Och så var det alltså nödvändigt att föda upp
hunden, som inte kunde äta själv än, och vi måste mata den först med flaska med
mjölk och sedan med mjölkskål.
När Franz kom in till oss i köket, blev jag och kokerskan Fanny alltid
glada. Den unge herrn var ingen vän av billiga skämt och skoj. Även hans muntra
blick var på ett sätt samtidigt allvarlig. Han frågade om hur vi mådde och om
vi hade mycket att göra. /..... /. Franz Kafkas mor, Fru Julie Kafka, tyckte
jag mycket bra om ända från första ögonblicket. Hon var sysselsatt alla
vardagar i affären och även söndagsförmiddagarna, men trots det aktiv i
hushållet och vänlig mot alla.
Under mitt år som anställd hos familjen Kafka blev inte en enda gång
någon sjuk, - alla tycktes ha järnhälsa. /....... /
Inför loven kom Franz, uppklädd till gala, in i köket med ett
kaffekannslock på huvudet, och med ett skärp över bröstet, gjorde honnör för
att sen avlägsna sig. Kanske hade han klarat något prov. Snart efter for vi på
ferier till Zalezly[i] i
närheten av Usti nad Labem ( Aussig , vid Elbe ). Vi badade ofta och länge i
Elbe och solade oss på stranden, alltid avskilt och utan baddräkter, för att
känna oss som en del av naturen, och för att njuta av solen och sommaren. Franz
åkte till Dresden, men kom snart tillbaka. Det gjorde honom gott att vara på landet.
Han cyklade mycket och spelade tennis med en vacker flicka. Efter återkomsten
till Prag skrev han en längre dikt - "Stella". Så hette nämligen
flickan.” ( A.P. Der Spiegel, 1995.)
Att Franz var mycket förtjust i Anna förmodas av Gerhard Rieck, som
anför flera belägg för detta i sina uppsatser.[ii]
Men Rieck hävdar dessutom att hela författarskapet är determinerat av denna
tredubbelt förbjudna kärlek, och redogör så för alla föregivna
transformationer, som denna kärlek i olika FKs verk genomgår.[iii]
Den av AP nämnda dikten, ”Stella”, tycks vara den enda kärleksdikt som Kafka
skrev under hela sitt liv. Tilläggas kan att kanariefåglar, icke bara
Karabontara, alltid förekom i hemmet. Man hade också två katter.
