tänker jag då

Såg på del 1 (reprs ) av GWs minnen i SVT. Barnsligt av GW att gå ut med barnfantasin om att mörda sin mor . Det var givetvis inget som helst allvar i denna dagdröm, men den tjänade som protesttanke, missnöjesyttring, och som del i frigörelsen. Alla barn har ju fantasier av olika slag. GW försöker göra sig lite intressant, eftersom han framstår som så alldaglig. I hela programmet talas vidare om hur enastående begåvad han är. Detta är givetvis inte bara en överdrift men även det löjligt. GW Persson har ju inte visat någon som helst överdriven begåvning på nånting alls. De flesta människor är begåvade. De flesta jag mött är avsevärt mer begåvade än GW, och då har jag ändå aldrig träffat nån riktig kanonhjärna.  Den mest begåvade människa jag träffat var förmodligen Sven Danvik. Sedan kommer Ivar Harrie, Ingemar Hedenius och mina professorer på filosofiska institutionen, Furberg och Segelberg. Om man jämför GW med dessa så framstår ju saken i all sin tydlighet, skämtet blir glasklar...

Hörde just youtubaren och högeraktivisten Mikael Wilgert i Ring P1. Karln var livrädd för att människor med olika klädkulturer skulle gå i samma skola och klasser. Precis som om man inte skulle kunna höja blicken och umgås med vilken människa som helst, oavsett kläder och utseende. Det är sånt här som majoriteten av svenskarna kallar fjantig rasism. Och det är därför, för att människor i gemen tycker att sån rasism är fjantig, som SD kommer att försvinna ur riksdan inom snar framtid.

En skräcknovell, där vi möter två vänner som en försommarnatt sitter och samtalar om allt möjligt i en liten fritidsstuga vid havet. Ett möte med det övernaturliga. Vårkvällen hade sänkt sitt mörker över min bungalow. Denna låg ensligt i havsbandet, i en liten dalliknande bergsklyfta, närmast skyddad av en dunge jättetallar. Jag och min vän Leiris satt i det rymliga köket och såg ut över havet, där det glimmade av en måne, som tittat fram bland molntrasorna som flög över den blygrå skyn. Två måsar satt på räcket på altanen och pratade med varann, just som vi, medan fjäderdräkten ömsom slets upp över ryggen på dem, ömsom lades slätt intill. Det var blött efter vårregnet. Regnet hade skapat hordvis med små droppar som satt på fönsterglaset och kom verkligheten utanför dem att anta ett splittrat, frsikt ärrigt utseende.      Leieris´ finskurna ansikte, under det kortklippta ljusa håret var upplyst endast av den gamla Strindbergslampa i mässing...

CHAPTER THREE This day in June was extremely hot, and there wasn´t any wind. Humidity in the air was on an extremely low level, and this made people more unaware of the heat and made it a little easier for all in town to carry on with their lives. Thus, the heat was almost surreal, for Swedish circumstances. The heat was really excessive, but very few really suffered from it. The grass did however. Between the park-like trees outside, on Abrovinsch Street , the grass had already turned yellow, and was sparse and dry. Certain circular areas on the rather large, stooping lawn in front of Edward´s house, a seven storey colossus, were all naked and bare. Summer had so far been a disaster when it came to the health of plants, vegetables, grass and flowers. Many animals suffered from it as well. There had already been quite large fires in the woods surrounding the city, since it had in fact haply not rained since the last days of April, but just for a few show...