tänker jag då

  KAPITEL ETT. Hösten kom, grå och kall. Den oerhörda hösten. Uppsummeringens tid, då mången skrider fram på stadens gator om kvällen i ett mörklila sken. Hösten är en undran och den är samtidigt en störning i denna undran, ty den är själv det mystiska som så bistert avlöser den underfulla sommaren, och den är det som samtidigt är på väg till något annat. Hösten är sitt eget ressentiment, sin mytiska oroslängtan, sin sorg och sitt simultana, vemodiga spel med sig själv, inför den annalkande vintern. Livet är det som går igenom sig självt. Hösten är den plats, där människan på nytt måste uppfinna sig själv.            En enorm storm hade halvt om halvt raserat stadens centrala byggnader och likaså Säve flygfält. Omkullblåsta träd och bråte låg överallt. Kråkorna hoppade, ruggiga, jämfota omkring och skrek högt. Staden hade förlorat sin lättjefulla semester- och turistcharm och såg efter den stora stormen nu enbart regnig och grå ut. ...

  HEGEL´s “Unhappy consciousness”   In short.   Mind is absolute substance, and the concept of Mind is found by the self in self-consciousness. Self-consciousness may be in-itself, for-itself, or for-another. The self-consciousness which is in-itself is an object for itself, or for another. The self-consciousness which is for-itself is independent. The self-consciousness which is for-another is dependent. Hegel likens the relation between independent and dependent self-consciousness to the relation between Lordship and Bondage, or between Master and Slave. The Master is independent of being determined by an "other." The Slave is dependent on being determined by an "other." The consciousness of the "other" is unessential to independent self-consciousness, but the consciousness of the "other" is a determining factor for dependent self-consciousness. Self-consciousness has otherness within itself, in that the self is conscious of what ...

  Lacan, J. Lacan skrev en uppsats om paranoid psykos 1932.( Sände den till Freud, - fick ett avmätt tack.) Den Andre-filosof. Den Andre är symboliserad med bokstaven A. Det vanliga objektet i den omgivande världen kallade L. för a. ( litet a ). Subjektet är – i Nietzscheansk tradition omöjligt ”en komplett röra av inbillade identifikationer”,” en styrd paranoia”, betecknas med ett S med ett streck över ( jfr. Derrida.) för att beskriva det genomkorsade S-et använder L. skillnaden mellan det imaginära och det symboliska ( den tredje dimensionen hos L. är det reella, som är det omöjliga, som Tinget i Sig”), skillnaden mellan subjektet och egot (Je), - det symboliska har en försäkrande, lugnande effekt, och är i form av den symboliska ordningen lika med   både non-sens och det omedvetna. L. försöker åstadkomma en förståelse av den symboliska relationen mellan S och världen genom att låta oss lära känna de symboliska relationerna mellan S och den stora A ( urfadern),...