tänker jag då

Läste idag Pauli brev till Jacob, version Karl XII, med frakturstil, Cap.3. Om tungan. Kunde sättas upp som regelsystem för Blogger och Facebook. Bl.a.. Ett oerhört fint kapitel. --- Jag läser (ju) numera Bibeln ( vilket händer sällan ) i den övertygelsen jag bibringats av Lena Einhorn, en fri ande, att Jesus var egyptier, och att Jesus och Paulus var samma person. Alltihop blir på så sätt för mig lättare att handha. Einhorns bok om Jesus är en av de bästa böcker jag läst om Jesus. Men, alltså, läs gärna kapitlet om tungan och helvetet! "Tungan är en liten lem ....".

- Du är ju så korkad att du ju knappt kan lägga ihop 2 och 2! - Vad var den första siffran, sa du?

          Kafka hade tre systrar, kallade Valli (g.1913), Elli (g.1910) och Ottla (g.1920.). Två bröder dog ( den ene i mässling, den andra av en öroninfektion ) mycket tidigt, Georg, 1885-1885; Heinrich 1887-1888. Vad vi vet är, att Herman Kafka var framgångsrik och att han var en auktoritär familjefar. Vi vet att Julie tidigt tog hjälp till att ta hand om barnen, att Ottla ofta arbetade nio timmar om dagen i butiken, och att Franz hade en fransk guvernant ( Mademoiselle Bailly ) från tidiga år. Han lärde sig Franska av henne, och kunde senare läsa detta språk flytande - och gärna. Man hade kokerska, hembiträde, hushållerska, ett faktotum ,”Das Fräulein”, en tjeckiska, den enbart tjeckisktalande Marie Werner(-ová) ,och flera guvernanter avlöste varann. Julie tycks ha gjort sig själv nästan osynlig, utom för mannen. Franz Kafka växte upp i   ett tvåspråkigt hem. Han var tvåspråkig, även om han uteslutande gick i tyska skolor och d...

Vad som skiljer Hovmannen från andra klassiker med ett mått av frånvaro, är ju det mått av närvaro av den hopplösa kärleken, i vilken man kan nå igenkänning. Så är boken alltigenom tragisk, om man ser den estetiskt. Ser man den etiskt, så är den nihilistisk. - Man kan härigenom tro, att en bok som är nihilistisk inte skulle kunna vara till tröst för någon. Det tycks vara tvenne motstridande egenskaper. Men om Hovmannen kan mycket väl sägas, att den - mitt i nihilismen - är en tröstande bok, i det att den hävdar, implicit, att det enda vi har är vår gemensamma dialog, vårt hopplösa klängande vid varann, i en värld blottad på vad som allmänt kallas "mening". Den, som inte tycker om den slags tröst, och som ändå tror att människan på något outgrundligt sätt kan skapa sig en värld, där åtminstone NÅGOT är perfekt ( solitt, tåligt och på vilket man kan grunda en tillförsikt ), - dessa människor har genom alla tider hatat , och kommer alltid att hata denna egendomliga bok. Det vi...

http://www.kajgenell.com/

Bara en fullständig idiot frågar vad hen får för skatten.

         Men om man vill klargöra världen och söka undanröja mystifikationer , som ju i längden står i vägen för förståelse av världen, så kan man otvivelaktigt ge sig på begreppet ”kafkaesk” som ju – det håller alla med om - används lite slarvigt: man blir ju inte mycket klokare om man står inför en samhällsföreteelse, som av någon blir benämnd ”kafkaartad”, om inte denne någon med ”kafkaartad” menar mer än t.ex.   groteskt+oförklarligt . Vad jag skriver i denna skrift   är alltså mycket till för att lösa upp denna föreställning och föra sakernas tillstånd dithän att man kan få bort ordet ”kafkaartad” som synonym till något sådant förenklat och uppenbart felaktigt som ”grotesk+oförklarlig”, och få det till något mer substantiellt, och med en mer verksam, preciserad innebörd, med en klar genes. Då, om jag lyckas med detta, så har jag lyckats ”befria världen” ifrån en mystifikation och dessutom förhoppningsvis bringat ytterligare ”p...

                      VID ETT UTREDANDE av Franz Kafka och, mer precist, kafkabegreppet är det svårt att inte med detsamma bli belägrad av tanken på motsättningar. Hos och kring denne författare, en av vår tids mest berömda och egenartade, tycks det finnas motsättningar i överflöd. Det är inte bara så att liv och verk tillsammans bildar en bestämmande motsättning. Det finns även motsättningar runt Kafka, det fanns en gång motsättningar i den livsmiljö han växte upp i, motsättningar i det liv han levde, och det finns analogt ett flertal dominanta, determinerande, unika motsättningar i hans banbrytande verk. Alltihop således kringgärdat   av och sprunget ur stora motsättningar, allt lever dessutom ACCENTUERAT av motsättningar.                   Kafka tog i sitt skrivande – som många författare gör - sitt liv,...