Om min bok: Kafka and the kafkaesque



         Inom världslitteraturen har Kafka sedan länge intagit sin plats. Han har till och med, alltså, eponymiserats, blivit ett "begrepp", ett begrepp som transcenderar det litterära: Ex. ”Det blev ett rent kafkascenario.”; " något kafka över det hela"; ”Helt kafkaartat!”; ” Kafkaesque! ”. Så kan man säga, att jag här delvis också är ute efter, om inte ursprunget till en idé, så efter ursprunget till ett begrepp, lika mycket som jag söker essensen i en förnämlig stil! Jag försöker förena frågan om hur Kafka gjorde, hur Kafka skrev, med att söka efter essensen i det kafkaeska. Det ”kafkaeska” är avseendet jag söker. Det ”kafkaeska” är dock inte stilen, vilken här – något oegentligt - kallas ”kafkaisk”[1]. Så har jag åtagit mig två svåra uppgifter, (x) att å ena sidan besvara frågan om vad det ”kafkaeska” är skapade, och å den andra (y) frågan om hur - i helskotta - han gjorde för att skapa det?
       
         Tittar man närmare på författarskapet, så kan man komma att inse att bara en del av författarskapet riktigt passar in under termen ”kafkaeskt”. Jag koncentrerar mig främst på den del, som allra mest passar in under benämningen. Och hur i kom nu då begreppet ”kafkaartat” och ”kafka” till? Man kan säga, att begreppet, eponymen ”kafka” förmodligen i förstone är ett tecken för den förtjusta vanmakten över att denna upplevelse de facto inte går att beskriva. Vi har, kollektivt kulturellt, i och med detta begrepps skapande och med vår användning av det, i realiteten skapat en extension av vår upplevelse- och kommunikationsförmåga. Termen är i sig intetsägande, liknar inget, då den enbart hänvisar till upphovsmannen. Den fordrar i någon grad kunskap om vad Kafka gjort. Termen, begreppet ”kafka”, har vissa likheter med metafysiska begrepp, i det att den både är tautolog och suddig, men att vi på ett intuitivt sätt inom vår kultur ändå successivt har interioriserat en allmän betydelse i den. Denna betydelse är inte i allt upplysande, men kan användas repressivt. Det tycks, om vi tänker på, att begreppet avser beskriva ett fiktivt ( Kafkas) universum, röra sig om ett begrepp som i mycket betecknar en närmast ontologisk sfär, och som om det famösa begreppet ”kafkaartat” skulle kunna stå vid sidan om kategorier som ”övernaturligt”, ”apokalyptiskt”, ”helvetiskt”, ”paradisiskt”. Den enda motsvarigheten, med en något liknande originalitet och ”tyngd”, som har med modern litteratur och litterära universa att göra och samtidigt med vårt samhälle och liv, är kanske ”orwellskt”[2], med alla olikheter som finns mellan dessa begrepp med avseende på extension och på grad av klarhet. Vi har här att göra både med ideologiska ting och ”verkuniversala”,  fiktionsontologiska. Begreppet ”kafka”s extension består nog också – som en tredje aspekt - i det, att det är likt en pågående fråga. Vi skall se, att denna i viss mån är en öppen fråga, och en svår sådan, och på vilket sätt den är det.

         Men om man vill klargöra världen och söka undanröja mystifikationer, som ju i längden står i vägen för förståelse av världen, så kan man otvivelaktigt ge sig på begreppet ”kafkaesk” som ju – det håller alla med om - används lite slarvigt: man blir ju inte mycket klokare om man står inför en samhällsföreteelse, som av någon blir benämnd ”kafkaartad”, om inte denne någon med ”kafkaartad” inte menar mer än t.ex.  groteskt+oförklarligt. Vad jag skriver här – i detta manus – är alltså mycket till för att lösa upp denna föreställning och föra sakernas tillstånd dithän att man kan få bort ordet ”kafkaartad” som synonym till något sådant förenklat och uppenbart felaktigt som ”grotesk+oförklarlig”, och få det till något mer substantiellt, och med en mer verksam, preciserad innebörd, med en klar genes. Då, om jag lyckas med detta, så har jag lyckats ”befria världen” ifrån en mystifikation och dessutom förhoppningsvis bringat ytterligare ”positiv” kunskap till världen. Kanske kan begreppet, genom en kantiansk revolution, få en mer solid innebörd?

         Detta kan jag uppnå, genom att svara på frågan: vad var det för författaren Kafka helt särpräglade? Man skulle då t.ex. inte längre kunna gömma undan t.ex. egendomliga samhälleliga tillstånd bakom ett oförklarligt begrepp, men måste faktiskt se till, vad som faktiskt ligger i det föregivet kafkaartade, t.ex. i en aktuell rättegång i en gammal f.d. sovjetstat, där rättssystemet uppenbarligen är genomkorrupt. Ty en genomkorrupt rättegång i en genomkorrupt stat har ju definitivt tydligare orsaker, än de vi kan ana bakom ”fallet Josef K.” inom rättssystemet i Kafkas Processen. Om man i dagens läge sätter epitetet ”kafkaartad” på en sådan aktuell rättegång, så har man i praktiken lagt en död hand över den, i en repressiv användning av begreppet ”kafkaesk”, stoppat vidare konstruktiv diskussion och analys, ty eftersom begreppet ”kafkaesk” inte - i alla fall inte än - har någon exakt innebörd, så är det inte fråga om någon analys alls. Begreppet spelar, i en sådan överförd bemärkelse, enbart på känslor, och diffusa sådana. Man skulle kunna undanröja förvirringen helt om man nu till äventyrs exakt skulle - till att börja med - veta vari kafkatekniken och Kafkas estetik består. Ty då får alltså ordet, begreppet, en innebörd som troligen inte alls är ekvivalent med vare sig ”grotesk”, ”hopplös”, ”absurd” eller ”oförklarlig” eller vad för konnotationer nu begreppet har idag, men något annat. Man skulle då kunna ta stöd i sin kunskap om stilen och i en mer reflekterade syn på begreppet ”kafka”, för att klarare se på vilket sätt den här som exempel tagna rättegången INTE är kafkaartad, samt också det sätt, på vilket den föreges vara kafkaartad.[3] Så är det en ganska angelägen demaskering vi i grunden har att göra med: som det är nu, så kan man i världen tro att det finns företeelser i verkliga livet av mystisk art, och att företeelser som liknar innehållet i Kafkas verk, bokstavligen är sådana som i Kafkas verk.
         Det är alltså, sammanfattningsvis, min uppfattning att vi inte kan ge begreppet ”kafkaartad” eller ”kafkaesk” en klarare, eller alternativ, innebörd, om vi inte reder ut hur Kafka bar sig åt för att skapa den effekt, som begreppet åsyftar.

Läs alltså: Kafka and the kafkaesque!



[1] Analogt med att benämna Strindbergs stil ”strindbergsk”. Oegentligt eftersom det blir svårkigheter vid översättning till diverse andra språk.
[2]  Efter George Orwell (xxxxxxx)
[3]  Jfr. Gert Nilson.

Kommentarer

Populära inlägg